Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 GENEVIÈVE.
ken ismur skilde henne från sonen. Nu fann hon
helt naturligt, att han, liksom hon, var upptagen af
det dagliga arbetet och nedböjd under lifvets tyngd.
Hon kände, huru svårt det måste vara för honom
att icke ha någon annan framtid än ett oupphörligt
sträfvande för de sina, och förargades icke så
mycket öfver, att han hvarken hade en smekning eller
ett leende för tvillingarne. Hon sade till sig sjelf,
att blott han gaf dem bröd, hade hon ingen rätt
att klaga. Stackars qvinna, hon förstod ej, att då
Jacques hade sin solstråle, som upplyste allt i det
torftiga hemmet, syntes honom sjelfva tvillingarnes
bleka ansigten i ett förklaradt skimmer, och att nu,
då denna solstråle försvunnit, allt föreföll honom
kallt och färglöst. Sjelf insåg han nog, hur det var.
Hans solstråle, hans ros, hans husliga härds poesi,
det lefvande minnet af det förflutna: allt detta hade
modern sålt, och han kände, att han aldrig skulle
förlåta henne det.
III.
Fru de Préal hade fört barnet med sig till sitt
slott, på något afstånd från Paris. Geneviève sof
under en stor del af vägen, och då hon slog upp
ögonen och fick se de stora träden och
gräsmattorna med sina blomgrupper, glömde hon ett
ögonblick sin sorg. Allt detta var så nytt för hennes
undrande blickar, ty det var länge sedan man gjort
någon utfärd till skogen, men då hon blef ensam
med en främmande i det rum, der hon skulle ligga,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
