Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
ur fängelsehålan, måste man låta dem se en skymt
af ljuset; eljest skulle de icke fördraga det.
Dessa ord uttalades med en långsam, låg,
entonig röst, nästan utan böjlighet. Jacques lyssnade
utan att blanda sig i samtalet. Rädd att vara
öfverflödig, hade han tagit sin mössa för att gå och
afvaktade förläget ett gynsamt ögonblick.
— Gå inte ännu, sade Lebeau till honom.
— Jag fruktar att besvära er.
— Icke det ringaste. Vår vän Savigny är en
präktig karl, men man behöfver vänja sig vid hans
sätt att tala. Vänta, jag har ännu flera böcker,
som ni inte sett. Det är resebeskrifningar. Jag
har aldrig varit med min fot längre än till
Saint-Denis, Pantin eller Versailles; men, tack vare dessa
luntor, har jag mer än en gång rest jorden rundt
och det utan kostnad, utan fara, utan möda, så
beqvämt som möjligt, sittande i min länstol. Hvad
kan man bättre önska? Svara, vän Savigny.
— Ni har en lycklig natur.
— Jag önskar, att hela verlden vore som jag.
— Det vore kanske något enformigt. Dessutom,
äfven om jag ställer mig på er ståndpunkt, får jag
göra er uppmärksam på, att hela verlden inte har en
länstol, stoppad med tagel, och en bokhylla.
— Det är sant, men alla kunde få det, om de
skötte sig ordentligt.
— En rik mans ord, sade arbetaren. Ni är en
blind, som inte vill se. För sådana fins ingen bot.
Ett ögonblick senare gick Jacques medförande
en bok, som han lofvade att snart återlemna. Fru
Grégoire inbjöd honom hjertligt att komma igen,
om hennes kaffe smakat honom. Céline räckte honom
handen med ett: »Välkommen åter».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
