Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
Det fins martyrer, som himmelens englar icke
trösta, aldrig skola trösta. Jordens englar borde icke
glömma dem.
— Jag vet, svarade den unga flickan, men det
är alltför smärtsamt att tänka på dem.
— Ni gråter hellre öfver förgångna lidanden
eller inbillade smärtor.
— Nej, men hvad kan jag göra? . . . Jag
förmår ingenting ...
— Ni kunde åtminstone tillropa dem som
arbeta: mod! ... ni kunde uppehålla dem.
— Jag beder för er hvarje dag.
— Det är ett beqvämt sätt att komma ifrån att
göra något annat.
Fru Grégoire hade lemnat rummet, Lebeau läste,
tillbakalutad i sin länstol; Savigny närmade sig
Céline och sade, i det han såg henne djupt in i
ögonen:
— Om ni ville älska mig! . . .
Den unga flickan bleknade och bortvände
hufvudet.
— Ni vet väl, att vi hysa mycken vänskap för
er, herr Savigny.
Vid detta ord rätade han häftigt upp sig.
— Tack! . . . sade han bittert.
Derpå tillade han högt:
— Adjö. Jag reser bort på veckor, kanske
månader.
— Hvart reser ni då? frågade Lebeau, som
ingenting hört af de med låg röst vexlade orden.
— Dit man skickar mig, har jag sagt er,
svarade han.
Sedan tryckte han sin väns hand och gick, utan
ett ord vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
