Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
VI.
Savigny var ett hittebarn. Han hade lefvat på
den allmänna välgörenhetens torra bröd; först
vanvårdade man honom, sedan begagnade man sig af
hans arbete, så snart hans ålder tillät det. Han
hade aldrig vetat, hvad en smekning eller ett
vänligt ord ville säga, tills den dag, då han hade råkat
en liten syster i olyckan, misshandlad som han,
utsvulten och eländig som han, och då de båda
barnen för hvarandra fattat en sådan rörande, odelad
tillgifvenhet, som endast de kunna känna, hvilka
aldrig varit föremål för någon ömhet.
Om Lucette hade en bit bröd, delade hon den
med sin vän; om denne hade en handfull
hasselnötter, knäckte han dem åt henne och såg med
förtjusning på, huru hon åt upp dem.
De fingo stryk, när man såg dem tillsammans,
men det hindrade dem icke att öfverallt söka upp
hvarandra. En dag uteblef dock Lucette från
mötesplatsen; hon hade feber. Savigny försökte att
komma in i det hus, der kommunen inackorderat
henne; han visades på porten. I åtta dagar
ströfvade han på alla lediga stunder omkring detta hus,
i hvilket den enda varelse, han någonsin älskat, låg
sjuk, utan att våga gå in, sökande att få se eller
höra något, så ofta porten öppnades på glänt. En
gång sade honom någon, att Lucette var död, men
han trodde det icke. Lucette död, hon så liten ännu,
med sina ljufva, blå ögon strålande af ömhet! . . .
Nej, det var omöjligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
