Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
iakttagande af en andaktsfull min, lät sin tanke
irra omkring öfverallt; denna timme af vegeterande
lif, då hennes inbillnings obestämda drömmar
liknade sömnens.
En söndag hade hon beqvämt slagit sig ner för
att på sitt sätt åhöra predikan, då en okänd röst
ådrog sig hennes uppmärksamhet. Hon kunde icke
se predikanten, men han var säkerligen en främling;
denna allvarliga, genomträngande röst hade hon
aldrig hört. För första gången lyssnade hon utan
att förlora ett ord.
Utanför kyrkan stannade fru de Préal för att
med sina bekanta utbyta några anmärkningar öfver
hvad man nyss hört.
— Det är den nye adjunkten utan tvifvel. Han
saknar icke talang.
— Tycker ni det verkligen? Jag tycker inte
om den genren; jag finner den något utnött, stilen
är inte vårdad.
— Han har ingen anderikhet, sade en fru med
tillgjordt utseende.
— Vi äro vana vid ett elegantare språk, tillade
en annan.
— Det är sant, att detta slags predikan skulle
passa bättre inför en obildad publik; vi ha större
anspråk i afseende på formen.
— Han har ingen inbillningskraft, ingen lyftning.
Märkte ni huru enkel hans stil är, utan bilder? . . .
— Ja, sade fru de Préal, han har inte detta
patetiska, som rör hjertat och lockar tårar i ögonen;
det är en torr och sträng predikan. Annat är det
med dessa välgörande tal, efter hvilka man känner
sig bättre, känner frid med Gud och med sig sjelf
och längtar att säga till talaren: »Ack, hvilket nöje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
