Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
IOI
den, ehuru fångna mellan stenhällarne, kläda sig
liksom skogens träd i späd grönska; syrener och bönträd
hänga sina klasar öfver de gråa murarne;
gräsmattorna grönska bakom parkernas galler, blommorna
spricka ut i fönstren; våren ler, mer förstulet, men
icke mindre gladt än på landet. Det är som en
munter sång, framträngande ur ett fängelse.
Geneviève trodde sig se det för första gången.
Fru de Préal föreslog henne en dag att gå med
för att välja hattprydnader hos en ung
blomster-arbeterska, som man rekommenderat henne såsom
mycket skicklig och förtjent af deltagande.
— Jag önskar, tillade hon, ibland föra dig till
hederliga och arbetsamma fattiga, så att du vänjer
dig att tala med dem, att förstå och hjelpa dem.
Det är en pligt, mitt barn, och det är tid, att du
börjar fylla den. Dessutom gör ingenting oss
tacksammare för den lott, Gud skänkt oss, än åsynen
af dem, som icke ha samma företräden, och det är
en stor tillfredsställelse att något lindra den nöd,
som omger oss.
Geneviève lyssnade blott till hälften på detta
tal, helt upptagen som hon var att göra sig en
poetisk föreställning om arbeterskans vindskupa.
Endast två trappor ledde upp till det ljusa och luftiga
rum, på hvars dörr man läste skrifvet på ett kort:
»Céline Lebeau, blomsterarbeterska.» Fru de Préal
öfverför det vid sitt inträde med en kritisk blick;
hon var frestad att tadla detta öfverflöd på luft och
ljus hos folk, som borde förstå att nöja sig med
litet.
Då hon granskat, berömt och klandrat de
blommor, som visades henne, började hon samtalet med
korta frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
