Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12 GENEVIÈVE.
Lebeaus namn stod skrifvet. Denna satt ensam vid
det öppna fönstret; hon vände långsamt på
hufvudet, och hennes bleka ansigte färgades af en hastig
rodnad, då hon igenkände den besökande.
— Är ni ensam? frågade Geneviève.
— Alldeles ensam. Far är ute, och fru
Grégoire har gått att helsa på en brorsdotter.
— Ack, hvad vi skola kunna prata bra! Félicie,
om en halftimme skall jag vara vid planteringen.
Félicie, som kände sig lugnad, aflägsnade sig
lydigt, men hon läste icke mycket under den timme,
hon satt på en bänk och väntade. Alla minnen från
Genevièves barndom, hennes första, sällsamma
uppenbarelse hos fru de Préal, hennes egendomliga
instinkt om broderskap kommo för henne, och hon
fördjupade sig i sina tankar.
Céline, rörd och lycklig, kände sig efter den
första förtjusningen litet förlägen i närvaro af den,
hon i veckor drömt om. I hennes enformiga lif
kunde en tilldragelse, sådan som Genevièves besök,
icke glömmas; intet nytt intryck hade kommit att
utplåna det, som kyssen qvarlemnat. Den hvita
syrenqvisten var vissnad, men hon hade
omsorgsfullt lagt den i asken, som inneslöt det stackars
barnets dyrbaraste skatter, moderns vigselring och
en ros, som Jacques en gång gifvit henne till
modell. Savignys blommor, de skogsblommor, som han
plockat åt henne, lågo der icke.
Céline betraktade den vackra, unga flickan, som
satt sig bredvid henne, och höll hennes hand i sina.
— Jag trodde inte, jag skulle få återse er,
sade hon.
— Jag hade lofvat er det, svarade Geneviève
förebrående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
