Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
GENEVIÈVE.
Han satte sig, utan att säga något, så långt
ifrån de båda unga flickorna, som rummets trånga
utrymme tillät. Geneviève, som väl kände, att den
nykomne var missnöjd öfver hennes närvaro, gjorde
en rörelse för att stiga upp, men Céline qvarhöll
henne med en bönfallande blick. Dessutom visste
hon icke hvart hon skulle gå, medan hon väntade
på Félicie, som skulle komma och hemta henne
utanför huset på en bestämd timme.
Fru de Préal hade medgifvit ett eller annat
besök hos den unga arbeterskan, under titel af
barmhertighetsbesök.
Det var lämpligt, att hennes dotter vande sig
dervid; detta ingick i det uppfostringssystem, fru
de Préal valt, då hon antog den skiftning af något
strängare gudsfruktan, som anstod hennes ålder.
På landet gick Geneviève ibland in i
bondstugorna och mottogs der såsom fröken från slottet.
Här var det en annan sak: denne man i blå jacka
och grofva skor hade satt sig midt emot henne,
utan att ens vänta på att bli bjuden att sitta ned,
och betraktade henne med en fiendtlig min.
Hon tyckte sig känna tyngden af ett slags
ovilja, som oroade henne. När allt kom omkring,
var det icke han, som var den objudne gästen i
detta hus, det var hon.
— Råkade ni far? frågade Céline.
— Ja? jag mötte honom. Han sade mig, att
jag skulle finna er ensam.
Geneviève gjorde åter en ofrivillig rörelse, men
Céline hviskade till henne: Stanna!
— Ni har varit länge borta den här gången,
återtog hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
