Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
geneviève,
man, som ingenting . duger till. Du gaf efter för
tant de Chabrand, men du gillar mitt motstånd, eller
hur, mamma? säg det? Jag tycker i detta ögonblick,
att jag undgått en tusen gånger större fara än jag
trodde. Du är ju också lycklig deröfver?
— Jag är lycklig att ännu få behålla dig hos
mig, sade fru de Préal, rörd mot sin vilja, och
smekte den vid hennes sida knäböjande Genevièves
hufvud.
Det blef ej vidare fråga om att återlemna skrinet.
Hvarför lade Geneviève, då hon kommit in i
sitt rum, det lilla anspråkslösa skrinet i den låsta
byrålåda, der hon gömde sina dyrbarheter? . . . Hon
visste det icke sjelf.
Den dagen reste fru de Préal bort, och
Geneviève begaf sig med Félicie till byn för att helsa
på några af sina vänner, bland hvilka var hennes
forna skyddsling, den lilla trasiga flickan, som hon
jemte hennes bror hon fört med sig in i salongen
på slottet. Litet äldre än Geneviève, var denna
redan gift med en dagsverkare — hunger och törst
förenade, sade man — och hade en liten skara barn,
trasiga som deras mor, ehuru fröken de Préal klädde
dem två gånger om året. Ingen förbjöd henne att
kyssa dem.
Geneviève och Félicie återvände efter
solnedgången och gingo genvägen öfver fälten. De följde
först en knappt märkbar gångstig öfver ängarne,
beströdda med små hövålmar, som uppfylde hvarje
vindflägt med vällukt; derpå gingo de ner på en
gräsbevuxen hålväg mellan två så höga och täta
häckar, att de, som gingo der, fullkomligt doldes och
sjelfva endast kunde se den gröna marken under
sina fötter och litet af himmelen mellan grenarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
