Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2IO
geneviève. 210
— Jag är Jacques Marceau.
Félicie skrek till.
— Det är han! sade hon . . . Denne Jacques,
som hon höll så mycket af.
Geneviève sade ingenting. Med hjertat
uppfyldt af oförklarliga känslor, af orediga minnen, sökte
hon gripa fast det förflutna, som drog sig undan
henne. Denna röst, denna blick voro henne väl
bekanta; hon erfor känslor, som lemnat ett djupt
intryck i hennes barnahjerta. Nästan vanmägtig af
denna skakning, som upprörde hela hennes varelse,
stödde hon sig på Félicie för att icke falla.
— Jag är Jacques Marceau, upprepade han med
något darrande röst, och ni, ni är Geneviève
Olivier, den som jag älskade så mycket, då hon var
liten . . . Céline Lebeau sade mig väl, att ni var
den samma; men det syntes mig omöjligt . . . Det
var dock sant . . . Vill ni räcka mig handen, innan
jag reser?
Geneviève hade hemtat sig och såg på honom;
hennes ögon voro fulla af tårar, men en eld lyste
deri.
— Ni är Jacques Marceau, upprepade hon . . .
den som jag höll så mycket af, som var så god mot
mig, som tog mig på sitt knä om aftnarne . . . Ah,
jag kommer ihåg . . . jag kommer ihåg alltsammans.
Lydande en mägtig ingifvelse, kastade hon sig
i hans armar. Han höll henne ett ögonblick tryckt
mot sitt bröst; derpå sköt han henne ifrån sig,
vände sig bort och sade:
— Farväl!
Och han försvann i natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
