Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geneviève.
225
— Nej, svarade hon med något af den illa
uppfostrade lilla flickans forna näsvishet, det är onödigt.
Jag tycker inte om predikningar . . .
Och hon tillade efter ett ögonblicks tystnad:
— Du skulle ha talat med mig förut, Jacques;
nu är det för sent.
Han hade börjat gå med oroliga och häftiga
steg, tryckande gevärskolfven i sin hårdt slutna
hand. Hon följde litet efter honom, beherskad af
hans vilja, utan att vidare säga ett ord, liksom en
hund följer sin husbonde, fast han vet att han skall
få stryk; men Jacques hade helt andra tankar än dem
hon tilltrodde honom. Då han kände, att hon var
der nära honom, gående med svaga och ojemna
steg, lik en person som är yr af hunger, insåg han
mycket mer sin egen brottslighet än sin olyckliga
systers. Han skulle varit frestad att ropa till henne:
»Förlåt mig, förlåt mig hvad du blifvit.»
De kommo fram, stego upp för trappan i
mörkret och inträdde i ett litet rum, hvars dörr Jacques
stängde. Han tände ett talgljus, och då det tagit
sig, vände han sig mot Augustine. Han skulle
knappt känt igen henne . . . Hon var i viss
mening förfinad af att ha fört ett sysslolöst lif, men
vissnad, med slocknade ögon, slappa drag och,
oaktadt sin rädda hållning, med en djerf nästan
utmanande min.
Och det var hans syster, som stod framför
honom! Ett ögonblick frestades han att gifva henne
alla pengar han hade och låta henne gå bort i
natten, men minnet af deras mor återhöll honom.
Han bad henne sätta sig.
— Jag är hungrig, sade hon med sin hesa röst;
gif mig någonting, så skall jag gå min väg.
Geneviève. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
