Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
geneviève. 234
Jacques gick med något lättare hjerta, sedan
han på spiseln lagt de 20 sous, han hvarje dag
skulle lemna fru Grégoire för systerns uppehälle.
Följande dag bad Céline fru Grégoire taga
Augustine med till henne.
— Der är hon, sade den gamla qvinnan, i det
hon sköt in henne i rummet; och måtte hon
uppföra sig bra och inte säga ett ord för mycket, eljes
får hon med mig att göra.
Augustine satte sig bredvid dörren utan att
svara.
Céline såg på henne, och hennes hjerta
sammanpressades, då hon i dessa vissnade drag fann en
märkbar likhet med Jacques. Det var samma form
på ögat, samma hvälfning på ögonbrynen, samma
lätt krökta näsa; men der stannade likheten: hos
Augustine var nedre delen af ansigtet pussigt och
sinligt, munnen slapp, ögonen voro matta och blicken
skygg, då den icke var fräck. Hon tycktes ej mer
kunna se någon i ansigtet, om icke med
oförskämdhet. Nu höll hon ögonen envist sänkta. Hvad
skulle man säga för att öfvervinna hennes ytterliga
slöhet?
— Vill ni göra mig en tjenst? frågade Céline
mildt.
— Hvilken då?
— Jo, att stänga dörren; jag tycker det käns
litet kallt.
Augustine stängde dörren. Då hon åter satte
sig, blickade hon på Céline, och hennes ansigte
mildrades något.
— Ni är sjuk? sade hon.
Ljudet af denna sträfva röst var smärtsamt
att höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
