Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE. 242
Vid dessa ord, som han hört af Genevièves
egen mun, spratt Jacques till och utropade:
— Har hon sagt er det också?
— Hon har inte uttryckligen sagt mig det, men
allt hos henne visar det. Hon har ett så ädelt
hjerta, att hennes företrädesställning är henne en
plåga, och hon ville tusen gånger hellre lida med
mängden än lefva i välstånd med några få. För
öfrigt är det icke allt. Jacques, jag tror . . . jag är
viss, att hon älskar er.
Jacques dolde ansigtet i sina händer.
— Det är omöjligt, sade han, omöjligt . . .
omöjligt . . .
Och han tillade med ett slags häftighet:
— Jag är blott en arbetare . . . jag har inga
kunskaper . . . jag har inte det sätt och det språk,
hvarvid hon är van . . . Och dessutom, Céline, har
ni tänkt på allt?
— Jag tror det, sade den unga flickan.
— Har ni tänkt på det lif hon skulle få . . .
detta lif, hvars enskildheter alltid synts mig, som
aldrig känt något annat, så motbjudande? . . . Nej,
aldrig skall jag erbjuda henne ett sådant lif.
— Jag tror, att hon häruti icke känner som
ni. För henne betyder det sköna mycket mindre
än det goda.
— Ack, det är derför att hon inte vet . . . Hon
kan inte ha något begrepp om allt det smärtsamma
i fattigdomen. Det stränga arbetet, sjelfva hungern
vore en småsak, men det öfriga . . .
Då Jacques uttalade ordet »det Öfriga»,
uppreste sig hans inre, och all hans forna afsmak
vaknade på nytt, han kände åter allt hvad han erfarit,
innan han börjat lefva det stora lif, som sedan någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
