Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
GENEVIÈVE. 252
mig det . . . Seså, herr Lebeau, mod ... Ni har inte
förlorat allt, eftersom jag är qvar, färdig att ta vård
om er, som hon sade, den kära älsklingen. Var inte
nedslagen ... Är jag nedslagen, jag? . . .
— Ja, fru Grégoire, sade den stackars mannen
mekaniskt, ja, ni är en bra qvinna. Jag skall aldrig
glömma, hvad ni gjort för min Céline.
Man hade gjort rummet mörkt genom att stänga
fönsterluckorna; ett ljus, som tändts bredvid sängen,
kastade ett darrande sken öfver det ljufva,
slumrande ansigtet. Emellanåt skulle man kunnat tro,
att det fick lif, att munnen var på väg att tala . . .
Men det var blott en lek af det fladdrande skenet
. . . Alla aflägsnade sig under tystnad, och fadern
stannade ensam hos sitt barn.
XXVII.
Savigny gick först, och utan att tilltala någon;
efter honom Geneviève och Jacques. Félicie
väntade hos portvakten.
Då hon såg dem tillsammans, blef hon
förvånad, men hon visade det icke och hade nog fin
takt att icke tilltala den unge mannen, som hon
dock väl igenkände. Geneviève sade henne i några
ord, hvad som händt, och vände sig derpå till
Jacques:
— Ni kommer ju med mig? sade hon.
Utanför fru de Préals port tycktes Jacques tveka,
men Geneviève upprepade:
— Kom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
