Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö2
GENEVIÈVE. 262
Helt visst skulle de ej få vare sig mycket guld eller
mycket silfver att ge bort, men hon erinrade sig
Savignys ord: »Om ni delar er brödbit med mig,
gör ni mig bättre.»
Vid Genevièves ålder misstror man icke
framtiden, man är icke otålig att förverkliga sin dröm,
lyckan i fjerran är nog och förklarar det dystraste
närvarande. Längre fram blir man mer fordrande,
mer ifrig; man mäter afståndet mellan bägaren
och läpparne och ryser deröfver; man hyser
misstro till lifvet och hjertat gnages af oro och
hemlig ångest. Jacques kände den ångesten allt för
väl. Från det strålande ögonblick, då han tvungits
att mottaga sin lycka, kunde han icke längre tro
på den.
Hans lif hade återtagit sitt enformiga lopp, de
händelser, som föregått den rysliga veckan, föreföllo
honom som en egendomlig och himmelsk dröm
under en stormig natt. Till och med Célines minne
kunde han stundom icke fasthålla. Lebeau hade
lemnat den lilla bostaden, der hon lefvat, och
bebodde ett rum i en annan del af huset i samma
förstuga som fru Grégoire. Han hade åldrats
mycket och beherskades fullkomligt af den tjocka frun,
som mer än någonsin fälde tårar öfver sina egna
dygder. Jacques helsade på honom ibland, men
han hade aldrig stått väl hos fru Grégoire, och hon
mottog honom kyligt.
Han kände sig gränslöst ensam. Skulle det ha
varit på samma sätt, om han vetat, att Geneviève
ansåg sig tillhöra honom och stälde honom i
samband med hvarje sin tanke?
Den unga flickan fann icke tiden lång. Om
morgonen, innan fru de Préal ringt, lärde hon med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
