Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dörren öppnades; två personer stego in i
rummet; helt och hållet upptagen af att betrakta den
döende modern, vände Geneviève ej på hufvudet;
men då hon såg upp, stod Jacques vid sängfoten.
Hon förvånades knappast... Det var så
naturligt, att han skulle vara hos henne i denna stund!
Ingendera yttrade ett ord: deras ögon voro fästa
på den döende. Slutligen gjorde hon en lätt rörelse.
— Har han kommit? sade hon.
— Nej, mamma, svarade Geneviève med
mycket mild, men mycket tydlig röst, notarien har
inte kommit. Det är öfverflödigt, tänk inte derpå.
Jacques Marceau är här. Mamma, säg att du
välsignar oss.
Fru de Préal öppnade ögonen och blickade
omkring sig. Utan tvifvel voro de redan beslöjade,
ty hon tycktes ingenting se. Geneviève gaf då
Jacques tecken att komma närmare, och han
knäböjde vid hennes sida.
— Mamma, sade Geneviève, ser du honom nu?
— Ja, sade den döende, jag ser er, mina barn...
— Välsigna oss, mamma.
Fru de Préal utsträckte handen och lade den
på Jacques’, derpå sade hon:
— Jag ger henne åt er.
Hon var utmattad af denna ansträngning; men
ett ögonblick derefter tycktes hon söka någon och
hviskade:
— Notarien... det är för sent!...
Geneviève böjde sig öfver henne:
— Mamma, kära mamma!...
Fru de Préal såg på henne, log, smekte sakta
hennes hand och slöt ögonen för att icke mer
öppna dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
