Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Första kapitlet. Mätningsinstrumentens vigtigaste organ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vatten, och blåsan bestod då af vattenånga eller luft. Dessa
vattenpass voro betydligt underlägsna föregående, såväl på
grund af mindre lättrörlig blåsa, som genom uppkomsten af"
farliga spänningar i rören.
5. Blåsans utslag. Med normalpunkt (n i fig. 4)
förstås den punkt å rörets högsta inre generatris — vare sig
att denna punkt är utsatt eller ej — med hvilken blåsans
midtpunkt sammanträffar, då instrumentet angifver horisonten.
För att man må kunna med skärpa observera när detta eger
rum, äfvensom afläsa lutningsvinklar, är röret graderadt på
ömse sidor om denna punkt. Vid gröfre vattenpass består
graderingen uti ett färre antal symetriskt till normalpunkten
liggande streck; vid finare är den fullständig och gjord i
bestämd skala — vanligen pariserlinier.
Med vattenpassets axel (va i fig. 4) brukar man förstå
tangenten i normalpunkten till den inre generatris, hvarå
denna punkt är belägen. När axeln är horisontel
sammanfaller blåsans midt med normalpunkten. Blåsan ligger då
mellan två symetristreck och säges spela in. I motsatt fall
kallas afståndet från blåsans midt till normalpunkten för
utslaget. Dess storlek kan på grund af graderingen i
skaldelar uppskattas genom afläsning vid blåsans båda ändar.
6. Känslighet. Med ett vattenpass’ känslighet förstår
man förhållandet mellan utslaget och axelns häremot
svarande lutningsvinkel.
Fig. 5.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
