Geodetisk mätningskunskap / 17 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Första kapitlet. Mätningsinstrumentens vigtigaste organ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

justerinrättningen i vertikal led; till höger en
tillställning, hvarigenom röret kan förskjutas i horisontel led, om
dess axel skulle ligga skeft i förhållande till underlaget.
Detta senare utgöres här af två fötter med sådan urtagning,
att vattenpasset lämpar sig för horisontal-inställning af en
tub eller en axel. Man kallar ett dylikt vattenpass för
ryttarvattenpass. När detsamma är justeradt, bör dess axel
vara parallel med de tubens två generatriser (ab), i hvilka
fötterna beröra tuben. Vattenpassets axel är då tydligen
äfven parallel med tubens axel. För mindre tuber och för
tappar användes vanligen, såsom i fig. 7, gaffelformad
urtagning; vid större tuber är urtagningen ofta på hvardera
sidan afrundad efter tuben.

9. Pröfning och justering. Härvid har man att
beakta känsligheten samt axelns läge relativt till hvilplanet.

Fig, 8.

1) För att bestämma känsligheten betjenar man sig
vanligen af en apparat (Fig. 8), bestående af ett bräde, som
med sin ena ände
hvilar på två spetsar e
och med sin andra på
en mikrometerskruf,
förmedelst hvilken
denna ände kan höjas
eller sänkas kring den
geometriska axel, som
bestämmes af de båda
spetsarne e.
Skrufvens skifva är
graderad i 100 delar och
medgifver således afläsning af en hundradedels stigning.

Framvrides denna skifva u skaldelar, så blir, om
skrufvens stigning betecknas med t, liniära höjningen eller
sänkningen ut∕100; och häremot svarande vinkeln erhålles, om
armens längd betecknas med l, ur tang φ = ut∕(100l). Som φ
är en mycket liten vinkel, så kan utan märkbart fel tangenten
utbytas mot bågen; således φ_b = ut∕(100l). Som vidare
φ min. = ρ′ · φ_b
= [(ρ′t)∕(100l)] · u[1],
och t∕l är en för hvarje apparat
karakteristisk konstant, så blir, om (ρ′t)∕(100l) tecknas med k,
        φ min. = k · u ............ (2).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>