Geodetisk mätningskunskap / 40 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Första kapitlet. Mätningsinstrumentens vigtigaste organ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det prismatiska okularet (fig. 27) är egentligen afsedt
för att underlätta observationer vid vissa lägen af tuben,
synnerligen observationer i
zenith, och har sitt namn af en
införd rätvinklig prisma, som
så bryter de från objektivet
kommande strålarne, att det
blir möjligt att göra
observationer i en mot tuben
vinkelrät riktning. Det egentliga
okularet kan vara hvilket som
helst af de i det föregående
beskrifna.

Fig. 27.


Tubens pröfning och justering.

26. Af en god tub fordrar man tydliga och skarpa
bilder samt, om den är vridbar kring sin geometriska axel,
att objektiv och hårkors skola vara noggrant centrerade.

27. Pröfning af tydlighet och skärpa hos en tub sker
enligt Frauenhofer bäst på följande sätt. Man tecknar på
en hvit tafla några regelbundna, svarta figurer, qvadrater
eller cirklar med 30 till 70 millimeters diameter, och
betraktar dem vid stark dager på 50 à 80 meters afstånd genom
tuben. Synas dessa figurer öfverallt jemnsvarta, och
bibehålla de sin form, så är tuben god. En svag blå färgton i
kanterna har dock härvid intet att betyda; tvärtom är den
karakteristisk för de bästa tuber af Frauenhofer och har sin
grund deruti, att han, lemnande åsido de minst skadliga
mörkblå och violetta strålarne, i främsta rummet sökt förena
de öfriga. Vid en dåligt achromatiserad tub öfvertygar man
sig lätt, om felet ligger hos okularet eller objektivet, genom
att betrakta objektivbilden vid okularets centrum. Visar sig
då ingen färgspridning, så är objektivet felfritt.

Med hänsyn till den sferiska aberrationen, så är en tub
bättre, i samma mån som vid dess inställning på ett föremål
bildens tydlighet visar sig känslig för den minsta
förflyttning af okularet. Kan okularet deremot förflyttas långt ut
eller in, utan att bildens tydlighet synnerligen ändras, så
antyder detta en långt utdragen aberrationskon.

28. Objektivets och hårkorsets centrering vid den
vridbara tuben. Kollimationsaxelns läge i tuben beror, enligt
hvad förut blifvit anfördt, på objektivets optiska medelpunkt
och hårkorset. Vid den fasta (ej kring sin geometriska axel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>