Geodetisk mätningskunskap / 67 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Tredje kapitlet. Instrument för vinkelmätning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alhidadaxeln ånyo på signalen s (horisontalaxeln får då läget
b͵ a͵); genomslår den för andra gången och inriktar en tredje
signal s͵͵. Vinkeln s͵ i s͵͵ utvisar kollimationsfelet fyra
gånger förstoradt. Man utsätter derför en signal s͵͵͵ på afståndet
(s͵ s͵͵)∕4 från s͵͵ räknadt (i s͵͵͵ bildar rät vinkel med b͵ a͵) och
utför justeroperationen som ofvan. Det må i händelse af
ompröfning erinras, att s och s͵͵͵ ej svara mot samma läge
af horisontalaxeln och att de således ej ligga i linie med
instrumentet.

Fig, 59, 60.


ε) Är teodoliten hvarken inrättad för genomslagning
eller omläggning, så kan man förfara på följande sätt: Alhidaden
vrides tills horisontalaxeln kommer att närmevis ligga
öfver två fotskrufvar eller öfver den tredje. I tubens
riktning upphänges på 5 à 6 meters afstånd ett fint 5 à 6 meter
långt lodsnöre vid någon trädgren etc. Derefter ändras med
tillhjelp af fotskrufvarne horisontalaxelns läge tills man finner
att hårkorset, när tuben vrides kring denna axel, såvidt
möjligt låter sig göra täcker snöret. Lyckas man ej bringa det
derhän, utan synes hårkorset, efter att hafva täckt snöret
vid dess öfre ände, under fortsatt vridning af tuben beskrifva
en kroklinie (ab i fig. 59), så är kollimationsfel för handen.
Det egendomliga hos denna afvikelse [se hvad i 3) är
anfördt rörande horisontalaxelns felläge]
observeras bäst, om man utser en
sådan plats för instrumentet, att dess
horisont delar snöret midt itu.
Hårkorset, instäldt på en punkt upptill
af snöret, synes då vid tubens
vridning nedåt aflägsna sig från
detsamma tills tuben är horisontel,
hvarefter det synes närma sig och
slutligen i en relativt till föregående
symmetrisk punkt träffa in på snöret.
Vid justeringen måste hårkorset
försöksvis flyttas, så att det synes röra
sig åt samma håll som dess krokliniga
bana buktat sig (i verkligheten [fig. 60] flyttas det åt
motsatt håll). Riktigheten häraf inses lätt, om man t. ex. låter
en blyertspenna under spetsig vinkel skära en bordkant och
på samma gång upptill beröra en vinkelrätt mot bordskifvans
plan stående blyertspenna. Vrides den första blyertspennan
kring bordkanten under bibehållande af nämnde vinkel, så
får man ett begrepp om afvikelsens beskaffenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>