Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Tredje kapitlet. Instrument för vinkelmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3) Stakning med genomslagning och syftning i två
lägen. Man genomslår (fig. 81) den på s instälda tuben
och inriktar signalen s͵; lösläser alhidaden och inställer sedan
i detta läge tuben på s; genomslår tuben ånyo samt
inriktar signalen s. Halfveras sedan s͵ s₂och tuben inställes på s₃, så är den i och med detsamma instäld i stakplanet och detta i motsats till de öfriga fallen oberoende af de från
kollimationsfelet eller horisontalaxelns lutning härrörande
projektionsfelen. Vill man derför i kuperad terräng vara
riktigt noga, så inriktas alla följande punkter på samma sätt
som s₃.
4) Stakning med ändvändning förekommer endast med
lös tub, och består helt enkelt uti, att man ändvänder tuben
och sedan fortsätter med stakningen som i första läget.
Kollimationsaxeln kommer, äfven om kollimationsfel
förefinnes, efter ändvändningen ej att ändra riktning. Detta
förhållande, ofördelaktigt vid vinkelmätning, är således
förmånligt vid stakning. Centreringsfel hos kollimationsaxeln är,
som lätt torde inses, äfven utan inflytande. Af de från
kollimationsfelet och horisontalaxelns lutning härrörande
projektionsfelen blir man dock ej oberoende.
Jemförelse mellan de olika stakningssätten. Af det
föregående synes, att man endast genom att bestämma hvarje
punkt på sätt som s₃i fallet 3) kan vid stakning göra sig
helt och hållet oberoende af kollimationsfelet och
horisontalaxelns lutning mot horisonten. Ehuru teoretiskt riktigt är
imellertid detta stakningssätt i allmänhet tillämpadt ganska
besvärligt och fordrar stor försigtighet, för att under
fast-och lösläsningar af alhidaden samt genomslagningar det ej
må uppkomma rubbningar hos instrumentet. Det är derför
endast tillbakasyftnings- och stationspunkter, som på detta
sätt bestämmas. De projektionsfel, som man genom
detsamma afser att oskadliggöra, hafva, om instrumentet är väl
justeradt och terrängen ej är synnerligen kuperad, ej något
farligt inflytande. Äfven fallet 2) förutsätter stor
varsamhet isynnerhet vid omläggningen af horisontalaxeln. Fallet
4) är det beqvämaste; dock fordras för ett noggrant resultat
att tubringarne och de gaffelformade lager som uppbära
tuben äro synnerligen väl utarbetade och att ej smuts
kommer imellan dem och tubringarne. Fallet 1) förutsätter för
att lemna ett skarpt resultat en finare gradering än den,
som på stakteodoliter vanligen förekommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
