Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Sjette kapitlet. Instrument för afvägning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för stångföraren angifver, när stången står lodrätt. För att
beqvämt kunna transporteras bör stången kunna hopläggas
eller hopskjutas.
Den vanliga längden på svenska afvägningsstänger är
12 fot. Stänger om 15 fot, ehuru ej så lätthandterliga, äro
att föredraga i kuperad terräng.
För de numera ur bruk komna skjutstängerna (fig. 114),
vid hvilken syftbrickan förmedelst ett snöre kan höjas eller
sänkas, torde ej behöfva redogöras. Det kan imellertid
understundom vara förmånligt att äfven vid den vanliga
afvägningsstången hafva en skjutbar bricka.
Afvägningsinstrumentet.
116. Som redan blifvit nämndt är afvägningsinstrumentet
ett syftinstrument, hvars kollimationsaxel ställer sig
horisontel eller med lätthet kan ställas horisontel. För att
få kollimationsaxeln horisontel, betjenar man sig nästan
uteslutande af tyngdkraften. Man skiljer mellan instrument,
vid hvilka tyngdkraften omedelbart ställer kollimationsaxeln
horisontel och sådane, som fordra att inställas. Bland de
förra, till hvilka mindre noggrannt mätande instrument höra,
må anföras: Kanalvågen, vid hvilken kollimationsaxeln
bestämmes af vätskeytorna i två kommunicerande vertikala glasrör;
Pendelvågen, hvars tyngdpunkt är så förlagd, att
kollimationsaxeln, bestämd af en på vågen befintlig diopter, blir
horisontel, när vågen intager sitt jemnvigtsläge; Afvägningsspegeln,
som, bestående af en liten fritt hängande pendelspegel, hvars
reflekterande yta vid jemn vigtsläget intager lodrätt ställning,
grundar sig på, att hvarje ljusstråle, hvilken af en yta
reflekteras till sin utgångspunkt, måste bilda rät vinkel med
denna yta.
Ofvannämnde instrument förstora ej föremålet och ställa
sig ej med synnerlig skärpa horisontelt. Deras användning
är derför inskränkt till mindre noggranna mätningar. Endast
afvägningsspegeln kommer bland dem att i det följande
närmare behandlas.
Vid de instrument, som måste af observatorn horisontalställas,
eger detta rum med tillhjelp af ett vattenpass. Med
anledning af tubens egenskap att förstora samt vattenpassets
förmåga att skarpt angifva horisonten, bilda dessa organ i
förening det afvägningsinstrument, som numera mest
användes och hvarmed vi derför i det följande hufvudsakligen
komma att sysselsätta oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
