Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Sjette kapitlet. Instrument för afvägning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vore det blott fråga om att bestämma höjdskilnaden
mellan de båda ändpunkterna — i förevarande fall mellan
0 och 6 — så behöfde blott flyttpunkterna (3), men ej
mellanpunkterna (1, 2, 4 och 5) afvägas, och ej heller
behöfde instrumenthöjdernä sökas. Det är nämligen lätt att visa,
det den sökta höjdskilnaden erhålles, om summan af alla
bakåtsyftningar minskas med summan af alla
framåtsyftningar, och att slutpunkten ligger högre eller lägre än
begynnelsepunkten, allt efter som skilnaden är positiv eller negativ.
Vi finna nämligen i fig. 125 att höjdskilnaden mellan 0 och 3
är 6,57 − 1,80, att den mellan 3 och 6 är 11,20 − 5,81 och
att höjdskilnaden mellan 0 och 6 således är 6,57 + 11,20
− (1,80 + 5,81) = 10,16 — hvilket ock öfverensstämmer med
föregående protokoll — samt att, om detta
resonnemang fortsättes, ofvannämnde sats skall visa sig allmängiltig. På
detta sätt kan man snabbast kontrollera huruvida protokollet
öfver en profilafvägning är rätt uträknadt.
Sedan vi nu angifvit principen för afvägning, återstår
att framhålla hvad som bör från praktisk synpunkt beaktas.
Hvad först och främst valet af stationspunkt beträffar,
så är man visserligen beroende af terrängförhållanden och
instrumentets syftvidd; dock bör man, synnerligen om
noggrannt resultat åstundas, sträfva efter att få stationerna midt
imellan flyttpunkterna (s midt imellan 0 och 3); ty i
öfverensstämmelse med hvad i 119—β) är sagdt, elimineras
härigenom för dessa punkter det fel, som uppkommer af att
kollimationsaxeln ej är parallel med vattenpassets axel; felet
blir nämligen detsamma för framåt- och bakåtsyftningen och
försvinner alltså, när skilnaden tages. Att man egnar
flyttpunkterna en särskild uppmärksamhet i detta hänseende,
likasom ock vid tubens inställning och vid afläsningen, härleder
sig af, att instrumenthöjderna genom dessa punkter
bestämmas och att ett fel vid en flyttpunkt fortplantar sig genom
hela den följande delen af mätningen.
I starkt stigande eller fallande terräng bör man, för att
undvika onödig stationering, välja stationerna så att
höjdskilnaden mellan flyttpunkterna blir den största möjliga, d. v. s.
så att man kan syfta för den högre liggande punkten i
närheten af stångens hvilande och för den lägre liggande
punkten i närheten af stångens toppände. Understundom inträffa
fall, då det kan vara förmånligt att vid en stake upphöja
afvägningsstången. Afståndet mellan stångens och stakens
hviländar måste i så fall adderas till afläsningen. I
samband härmed må påpekas fördelen af att i kuperad terräng
hafva långa afvägningsstänger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
