- Project Runeberg -  Geodetisk mätningskunskap /
187

(1876) Author: Johan Oskar Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Sjunde kapitlet. Instrument för grafisk vinkelmätning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

linien, som bestämmes af stationspunkten och en annan från
föregående station bestämd punkt på taflan samt vrides taflan,
tills den i motsvarande punkt på terrängen uppställda
signalen kommer i syftplanet. Vanligen kontrollerar man
orienteringen på en punkt till.

Föregående orienteringssätt kan vid mindre noggrann
mätning ersättas genom orientering efter kompass (fig. 138).
Om i första stationen en orienteringslinie drages, vare
sig i riktning af den magnetiska eller den geografiska
meridianen (i sistnämnde fall magnetnålen instäld på
deklinationsvinkeln), så behöfver man blott i en följande station
förlägga orienteringskompassens linialkant utefter denna linie
och sedan vrida taflan tills magnetnålen intager samma läge.
(på 0° eller på deklinationsvinkeln) som i första
stationen för att få taflan orienterad. Om, såsom vid
rekognose-ringsmätbord, en kompassnål är infäld uti taflan, så vrides
taflan, tills nålen pekar på ett anbringadt indexstreck. Af
hvad i 73 blifvit anfördt framgår, att denna
orienteringsmetod ej kan medföra synnerligen skarp orientering. Den
användes derför endast vid rekognoseringsmätning eller vid
topografisk fältmätning.

För huru ett bräde kan orienteras i en punkt, hvars
läge på taflan ej är kändt, se 150 och 151.

Olika sätt att grafiskt bestämma punkter.

146.
Den grafiska mätningen består i allmänhet uti
att på taflan konstruera trianglar, som äro likformiga med
motsvarande trianglar på terrängen. Nöjer man sig blott
med likformighet, så behöfver man ej veta någon sidas
verkliga längd; vill man derjemte äfven att triangelsidorna på
taflan skola vara i en bestämd skala uppritade, så måste
minst en af sidorna (baslinien) vara till storlek känd och uti
denna skala uppritad på taflan. I följande problem må
antagas, att man — såsom vanligen är fallet — vill mäta i
bestämd skala.

147. Bestämning af en punkt genom framåtafskärning.

Detta sätt, det vid grafisk planmätning allmännast använda
består uti, att man, under syftning från ändpunkterna
af en känd baslinie till punkten i fråga, uppritar
vinklarne vid basen. Låt (fig. 140) ABC vara triangeln på
terrängen, AB vara baslinien och ab vara den motsvarande
uti en gifven skala afsätta linien på taflan. För att
bestämma punkten c på taflan uppställes mätbordet öfver någon af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:36:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geodet/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free