- Project Runeberg -  Geodetisk mätningskunskap /
285

(1876) Author: Johan Oskar Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Tionde kapitlet. Horisontalmätning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

placerade, gör man efter ögonmått en handritning (fig. 209)
och antecknar stickornas nummer. När stickutsättningen är
afslutad, går man till taflan och drager diagonaler till
stickorna. Handtlangaren går härför och uppställer efter löpande
nummer lodrätt sin flaggstång vid hvarje sticka, i det han
ropar stickans nummer. Sedan diagonalen är dragen (med
passarspetsen eller en hård och spetsig blyerzpenna), gifver
man honom ett tecken att gå till nästa sticka, och antecknar
under tiden diagonalens nummer, i det man skrifver siffran
omedelbart under en på diagonalen gjord punkt. Denna
punkt ditsättes för att förebygga förvexling af siffror på
hvarandra närliggande diagonaler. För att undvika allt
ropande från handtlangaren kan man bedja honom vifta med
stången för hvar tionde sticka. Eger då öfverensstämmelse
rum med den siffra man antecknar, så kan man vara säker
på att ingen sticka blifvit öfverhoppad. När samtlige
diagonaler blifvit dragna, uppställes och orienteras mätbordet i
en annan punkt (b) på den öfver hela taflan utdragna
baslinien, och dragas afskärningslinier (korta snitt) till samtlige
stickorna, vid hvilka stångföraren ännu en gång efter
nummerordning får uppställa stången. Man har nu att tillse det
hvarje snitt göres på riktig diagonal, och kontrollerar sig
härför, dels genom handritningen, dels genom den viftning
på stången som stångföraren gör för hvar tionde sticka.

Samtidigt med och i den mån mätningen fortgår
uppritas kartan, i det sammanhörande punkter sammanbindas
och gränsliniers och egodelars etc. beskaffenhet efter
antaget beteckningssätt utmärkas. Detta försiggår i allmänhet
på fri hand med en spetsig blyerzpenna. Den definitiva
uppritningen sker sedermera under ledning häraf med tusch.

Hafva alla de punkter som genom, afskärningar kunna
bestämmas, blifvit bestämda, så har man att kartlägga sådane
punkter som af en eller annan anledning måste på annat
sätt bestämmas. De punkter, som ligga så nära baslinien,
att allt för dåliga afskärningar skulle erhållas, bestämmas
genom mätning af deras ordinater till baslinien och af dessas
motsvarande abskisser. En punkt, som ej synes mer än
från en station, bestämmes antingen genom polarmätning
(149), d. v. s. genom att man mäter dess afstånd till
stationspunkten och på diagonalen afsätter motsvarande afstånd,
eller ock genom att man mäter afståndet till närmaste sticka
och med motsvarande öppning i passaren och motsvarande
punkt på taflan till medelpunkt slår upp en cirkelbåge, som
pä diagonalen afskär den sökta punkten. En punkt, som ej
synes från någon station, kan bestämmas genom att man


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:36:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geodet/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free