Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Elfte kapitlet. Vertikalmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om i fig. 216 en teodolit eller något annat
vinkelmätningsinstrument inriktas i meridianplanet för en ort o, hvars
latitud sökes, och tuben vrides tills man i den ser
polstjernan s, så synes på grund af jordens rotation stjernan under
loppet af ett dygn beskrifva en cirkel, som af det vertikala
hårkorset halfveras. Stjernan träffar (kulminerar) således
två gånger om dygnet meridianplanet, men ses påtagligen i
båda fallen under olika höjdvinklar. När man befinner
sig i o afläses — hårkorset inställes på stjernan i det ögonblick
den passerar meridianen — vinkeln φ; när jorden roterat
180°, d. v. s. när man befinner sig i o͵ afläses vinkeln φ͵.
Af fig. 216 framgår att ortens latitudvinkel fås ur
(φ + φ͵) ∕ 2........... (206).
Vinkeln v är, oafsedt den approximation, hvartill man
gör sig skyldig genom att antaga o p parallel med jordaxeln,
ej den sanna eller geocentriska latitudvinkeln; ty emedan
alhidadaxeln instälts med vattenpass, så har den vid
observationerna sammanfallit med ortens normal, hvilken i
anseende till jordytans elliptiska form ej går genom jordens
medelpunkt. Vill man reducera den skenbara polhöjden v till
den geocentriska, så har man att minska v med en vinkel
βsek = 687 sin 2v .......... (207),
βmax inträffar för v = 45° och är 687″ = 11′ 27″.
Trigonometrisk höjdmätning.
224. Om inflytandet af ljusstrålarnes refraktion vid
mätning af vertikalvinklar. När afståndet mellan signalen och
instrumentet ej är synnerligen stort, så kan vertikalvinkeln
omedelbart mätas enligt i 69 angifna förfaringssätt; men
om afståndet är stort, så måste afseende fastas vid
ljusstrålarnes refraktion.
Denna refraktion uppkommer deraf, att ljusstrålarne
passera genom luftlager af olika täthet; och emedan
tätheten tilltager i den mån luftlagren ligga nära jordytan och
tvärtom, så följer enligt den optiska brytningslagen
(ljusstrålar brytas mot normalen vid öfvergång till ett tätare
och från normalen vid öfvergång till ett tunnare medium)
att ljusstrålarne mellan två olika högt belägna punkter p
och p͵ beskrifva en uppåt buktad kroklinie. Om man derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
