Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Elfte kapitlet. Vertikalmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som helst nedslås afvägningspålarne i jemnhöjd med marken,
samt utsättes bakom hvarje påle en nummersticka med
numret vändt mot liniens utgångspunkt. Numret bör om möjligt
angifva pålens afstånd från utgångspunkten. I händelse
att pålarne blifvit utsatta på hvar femtionde fot, numreras
alla hundrafots pålar efter löpande nummer; de
mellanliggande få blott ett horisontelt streck. Numret på en påle
angifver då antalet hundra fot från utgångspunkten.
Hafva pålarne blifvit utsatta i brytningspunkter, så bör
man taga för regel att vid afståndsmätningen flytta kedjan
på jemna kedjelängdspunkter, under det man i förbigående
mäter in brytningspunkterna. Man undviker härigenom
addition af ojemna tal, och ett vid en brytningspunkt
begånget fel fortplantas ej till de följande punkterna.
Afvägningen sker och protokollet föres i
öfverensstämmelse med hvad i 122 är anfördt. För att hafva säkra
utgångs- och kontrollpunkter för följande mätningar, kan man
på hvar 500 meter af väga s. k. fixpunkter. Härtill väljer
man högsta punkten på någon bergknalt eller jordfast sten,
som ligger så långt från linien, att den vid blifvande
arbeten kommer att lemnas orörd. Fixpunkten utmärkes genom
en kring den med tjära och rödfärg uppdragen krets etc.,
och dess läge beskrifves dels genom att den protokollföres
vid de punkter, mellan hvilka dess ordinata träffar linien,
dels genom att i anmärkningskolumnen ordinatlängden
antecknas med antalet steg till höger eller venster om linien
(se protokollet i 122).
När längdprofilen skall uppritas, afsattes på en fin skarp
baslinie (fig. 221, pl. 7) de afvägda punkterna och sedan på
genom dessa punkter vinkelrätt mot baslinien dragna
ordinatlinier (minskade med 100 eller något annat jemnt tal,
om man finner fördel i att begagna kortare ordinater) de
respektive punkternas datumhöjder. De så erhållna
punkterna sammanbindas med räta eller något afrundade linier
— det förra alltid, när blott brytningspunkter blifvit
afvägda. Sällan begagnas samma skala för ordinaterna som
för abskisserna; höjdskalan är vanligen 10 à 40 gånger
större (vid öfversigtsprofiler ännu mycket större) än
längdskalan. Att den uppritade profilen härigenom kommer att
visa starkare lutningar än den verkliga, har ingen
olägenhet, utan tvärtom. Man kan nämligen genom att taga
längdskalan mindre än höjdskalan göra profilen kortare och
derigenom få den mera öfverskådlig; dessutom vinnes vid de
profiler, på hvilka balanslinier skola inläggas, förmånen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
