Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Elfte kapitlet. Vertikalmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af trianglarnes likformighet med den i horisontalplanet
nedfälda triangeln a b b͵), for två mellan a och b belägna kurv-
punkter deras afstånd uttryckt i skalenheter till deras
höjdskilnad i meter, som 30,3∕3,7 = 8,2. Afståndet mellan a och
kurvan 29 är således 8,2(29 − 28,6) = 3,3 skalenheter och
afståndet mellan de på hvarandra följande kurverna 29, 30,
31 och 32, 8,2 skalenheter. Man afsätter derför med
tillhjelp af ofvannämnde skala först 3,3 enheter från a och
sedermera 8,2 enheter tre gånger från 29; och får då de
fyra kurvpunkterna 29, 30, 31 och 32. På samma sätt
interpoleras mellan öfriga brytningspunkter i sektionerna.
Äfven kan man, der så anses nödigt, interpolera mellan
brytningspunkter i olika sektioner.
Interpoleringsmetoden är endast i det fall, att flera
kurvpunkter ligga mellan på hvarandra följande
brytningspunkter, att föredraga framför konstruktionsmetoden.
3) Kurvpunkternas bestämning genom interpolering
mellan tvångsfritt valda och bestämda brytningspunkter
kan försiggå vid mätning i såväl stor som liten skala.
Brytningspunkterna kunna härför bestämmas såväl genom
särskildt afvägning och derpå följande planmätning med
afskärningar, som ock genom samtidig plan- och höjdmätning med
Reichenbachs eller Stampfers distansmätare. Reichenbachs
distansmätare erbjuder för detta mätningssätt afgjorda
företräden, och må derför dess användning härvid i det följande
hufvudsakligen framhållas. Det förutsattes bekant hvad om
detta instrument redan i instrumentläran blifvit anfördt.
Sedan man uppstäldt mätbordet (bör för hithörande
mätningar vara synnerligen stadigt) och noga horisonterat samt
orienterat taflan bestämmas instrumenthöjden och
stationspålens höjd genom tillbakasyftning, vare sig med
horisontel eller med lutande tub (158), på en punkt, hvars
höjd är känd. Derefter börjar mätningen, i det
brytningspunkter (se fig. 225 nedtill, pl. 8), mellan hvilka terrängen
kan anses slutta rätlinigt, bestämmas. Stångföraren har
härför i allmänhet att uppställa stången (lämpligen 5 meter lång)
i paralleler i den starkaste lutningsriktningen (i små sidoåsar
eller dälder vinkelrätt mot hufvudåsens eller hufvuddäldens
riktning), men får derjemte äfven stationera der terrängen
angifver hastiga krökningar af kurverna. I fig. 225, pl. 8,
angifva de streckade linierna stångförarens väg, samt de
små cirklarna de brytningspunkter, i hvilka han stationerat.
Det synes, att han i allmänhet har gått vinkelrätt mot
kurverna, således i de starkaste lutningarne, och hufvudsakligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
