Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ophir och Punt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 H. H. VON SCHWERIN
På de världsberömda klippskulpturerna vid Dêër-el-Bari (nära
Thebæ), hvilka framställa episoder af den sjöexpedition, som den
ryktbara egyptiska drottningen HATSCHEPUT under 15:de århundradet
f. Kr. afsändt till Puntlandet, ser man, huru de i stora baljor
planterade »rökelseträden» föras ombord på den egyptiska flottan, som
lagt till vid någon punkt af den afrikanska kusten (måhända
Somalilandet). Den här framställda scenen har för öfrigt åtskilligt af
intresse att erbjuda; sålunda ser man här negerinfödingarne, deras
husdjur och runda, på pålar stående, stråtäckta hyddor ytterst
naturtroget återgifna.
Af nyupptäckta afbildningar och inskrifter framgår det med
bestämdhet, att de allra äldste Egyptierna under det s. k. »gamla»
och »mellersta rikets» tid ägt en högst betydande kännedom om
Central-Afrikas tropiska landskap, från hvilka de hämtade guld,
elfenben, ebenholts, strutsfjädrar, sällsynta djur och framför allt
slafvar.
Tidtals omfattade de egyptiske Pharaonernas rike hela
Nilområdet ända till Sudan och sträckte sig, såsom inskrifterna säga, »till
jordens ände», samtidigt med att deras flotta behärskade Röda
hafvet och angränsande delar af Indiska oceanen. Spåren af den
egyptiska civilisationen i Nubien äro synnerligen talrika, och under
vissa tidsperioder inträffade det, att de därvarande kraftfulla,
brunfärgade folken af hamitisk stam lyckades tilltvinga sig makten öfver
hela det egyptiska riket, ända ned till Medelhafvet.
Men detta stora oformligt långsträckta landkomplex kunde
endast med svårighet sammanhållas under ett enda politiskt
öfverhufvud. Det sönderföll också, och under den tidsperiod, som
betecknas som »det nya riket», d. v. s. från 16:de århundrade f. Kr.,
drog sig Egypten tillbaka inom sitt »naturliga» område eller
Nildalen mellan hafvet i norr och första katarrakten vid Syene i
söder, under det att de sydligare belägna Nilprovinserna åter
hemföllo åt det ursprungliga barbariet. Det sålunda begränsade Egyptiska
riket kunde dock endast tidtals och med stor svårighet häfda sin
ställning gentemot sina krigiske grannar, för hvilkas anfall det
oupphörligen var utsatt. Detta gällde särskildt dess sydliga gränsbor
Nubierna, mot hvilka det till skydd för den fruktbara Nildalen
nödgades uppföra spärrfästen på ömse sidor om floden.
Det var med detta »egentliga» Egypten, som Medelhafsfolken,
och framför allt Grekerna, efter hand trädde i allt närmare
förbindelse. Men trots att alla direkta förbindelser med de
centralafrikanska landskapen blifvit afbrutna, fortlefde ännu åtskilliga
reminiscenser om de svartes land i Egypten. Också var det här,
som Grekerna för första gången hörde berättelsen om de dvärgartade
s. k. Pygméerna (af grek. pygmä -— knytnäfve; pygmé alltså i det
närmaste motsvarande vårt »tummeliten»), som bebodde Afrikas
långt i söder belägna landskap, där de utkämpade förbittrade strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
