Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feniciernas kolonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 41
slätten lämnade, äfvensom den fiskrikedom, som utmärkte det ön
omgifvande hafvet. Huruvida Fenicierna på Sardinien gjort
bekantskap med det beska gräs, som sades hafva den besynnerliga
egenskapen att framkalla ett oemotståndligt s. k. »sardoniskt skratt»,
kan däremot icke påvisas.
Spåren af den feniciska kolonisationen på Sardinien äro
synnerligen talrika. Dit räknas de många härvarande groteska
bronsstatyetterna, hufvudsakligen föreställande vidunderligt formade
människogestalter med fyra händer, onaturligt stora hornprydda hufvuden
och framstående ögon, hvilka små bilder tyckas hafva tilltalat de
gamle Sardernas råa smak. Bland andra forntida minnesmärken
märkas de i form af stympade koner af kalkstensblock utan murbruk
uppförda stentornen eller nuragherna, hvilka sannolikt användes
på samma sätt som Egyptens pyramider, d. v. s. till förvarande af
de dödas kroppar. (Dylika byggnader finnas äfven på Balearerna,
Pantellaria och flerstädes, men däremot, egendomligt nog, icke på
det närbelägna Corsica.)
Rätt antagligt är, att Fenicierna genom sina varor och lockande
skildringar hos de manhaftige, men eljest under forntiden illa
beryktade Sarderna eller Sardonerna uppväckt lusten att själfve
besöka landen vid det östra Medelhafvet. Af gamla egyptiska
inskrifter framgår, att skaror af Schardin voro anställda i
Faraonernas lifvakt redan under 16:de århundradet f. Kr., och det är
ingalunda otroligt, att Sarderna deltagit i det anfall, hvilket »folken från
hafvets länder», såsom de egyptiska urkunderna benämna dem,
något senare företogo mot Egypten. Att förbindelsen mellan detta
land och Sardinien tidtals varit mycket liflig, framgår bland annat af
de tusentals amuletter, vanligen af den karakteristiska egyptiska
skalbaggetypen, hvilka man funnit på ön.
Sardinien skiljes från det bergiga Corsica endast genom det
11 km. breda Bonifacio-sundet. Denna senare för öfrigt
ohälsosamma och af vilda invånare bebodda ö tyckes emellertid icke
hafva lockat Fenicierna till bosättning trots sin mineralrikedom och
sina väldiga urskogar, som lämnade det yppersta skeppsvirke.
Skälet var nog det, att de kloke handelsmännen visligen aktade sig att
råka i kollision med de till sjöss mäktige Tyrrhenerna i mellersta
Italien, hvilka äfven innehade Elba och närliggande mindre öar
och ängsligt passade på. att den större ön Corsica, som låg midt
emot deras kust, icke skulle råka i en främmande makts våld.
Ligurerna, invånarne på den italienska Rivieran, från hvilken
Corsicas skogklädda bergmassor vid klart väder kunde ses, hade
emellertid redan tidigt lockats hit företrädesvis af denna öns stora
rikedom på timmer. Afven Ligurerna utmärkte sig, trots sin kusts
ogynnsamma daning, genom sin stora sjöduglighet, hvilken tidigt
fann sitt uttryck i såväl fredlig skeppsfart som sjöröfveri.
Så snart Fenicierna icke längre tvekade att företaga en seglats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
