Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tennet och Kassiteriderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 57
öarna» i förbindelse med Spanien, hafva vi helt enkelt att söka däri,
att sjöfärderna till tennets hemort i England oftast utgingo från det
förra landet. Dessutom är det alls icke otänkbart, att Artabrerna
i det nuvarande Galicien, hvilka, tack vare sin kusts stora rikedom
på små naturliga hamnar, de bekanta s. k. rias, tidigt utvecklade
sig till duktige sjömän, på Strabos tid plägat segla direkte till
England efter tennet. Antogs (af en eller annan orsak) den därvid
följda kursen vara rakt nordlig, så utgör detta en förklaring på den
länge bland geograferna rådande sällsamma missuppfattningen af
såväl den europeiska kuststräckningen utmed Biscaya-bukten som
särskildt af Brittiska öarnas läge i förhållande till kontinenten. Man
förlade nämligen allmänt Englands sydvästliga udde Bolerium, nuv.
Kap Landsend, så långt västerut, att den kom att ligga under
samma meridian som Spaniens nordvästligaste del.
Det låter sig därför utan svårigheter förklara, huru STRABO, i
den värdefulla beskrifning han lämnar oss öfver Kassiteriderna,
verkligen kan säga, att dessa bilda en grupp af tio tätt
sammanträngda öar, belägna långt ute i hafvet, midt emot Artabrernas land
och på ungefär samma bredd som Britannien. (Man behöfver
sålunda icke, såsom ofta blifvit gjordt, här taga sin tillflykt till det
mycket vågade antagandet, att så kolossala naturliga förändringar
ägt rum i denna Englands sydvästra del, att t. ex. Scillyöarna
under historisk tid varit landfasta med Cornwall, men skilts därifrån
genom hafvets våldsamhet.)
De fredliga öborna, berättar Strabo, buro fotsida svarta kläder
och gingo omkring med långa stafvar i händerna samt liknade för
öfrigt furierna (hämndgudinnorna), sådana som de framställas i de
tragiska skådespelen. De förde ett kringirrande lif och ägde stora
boskapshjordar. För att tillgodose sig det här i mängd förekommande
blyet och tennet behöfde de blott gräfva i marken till ett ringa
djup. I utbyte mot dessa metaller erhöllo de lergods, salt och
bronskärl af de främmande köpmännen.
Dessa upplysningar hade meddelats af CÆSARS
underbefälhafvare CRASSUS, hvilken i spetsen för en romersk legion tagit
Bretagne i besittning och länge vistats hos de kring Loires mynning
boende Veneterna. Från deras land besökte han personligen de
ryktbara Kassiteriderna, med hvilka öar, som det berättades, Romarne
efter den tiden trädde i regelbunden handelsförbindelse. Förut hade,
säger Strabo, Gaditanerna helt och hållet behärskat härvarande
handel, och han omtalar det hemlighetsmakeri, som dessa sluge
köpmän använde för att lägga hinder i vägen för sina konkurrenter.
Sålunda satte en af deras skeppsförare sitt fartyg på grund för att
därigenom slippa visa de på afstånd följande Romarne vägen till
tennlandet. Kaptenen erhöll sedermera ersättning för sitt skepp af
de gaditanska myndigheterna, hvilka till fullo gillade hans visade
rådighet och patriotiska handlingssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
