Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten enligt Herodots framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 H. H. VON SCHWERIN
afrikanska folkstammar, sådana som Ikthyofagerna och de
Makrobiske Ethioperna.
Herodots beskrifning på den strid, i hvilken den persiske
storkonungen Kambyses, som nyss förut eröfrat Egypten, råkade med
de senare, utgör ett af de mest intresseväckande kapitlen af
Herodots beskrifning af Egypten, icke minst emedan de däri skildrade
händelserna försätta oss till aflägsna, halft fabelaktiga trakter af de
svartes världsdel, hvilka ej förut varit omtalade af geografiske
skriftställare. Skada blott, att man icke lyckats att med säkerhet
geografiskt fastställa desse Makrobier och deras land. Herodots
karakteristiska berättelse om den persiskt-makrobiska konflikten skall
här i korthet återgifvas. Därvid bör dock den anmärkningen
förutskickas, att Herodot inhämtat sina upplysningar i Egypten, där
den persiske Kambyses varit synnerligen impopulär, alldenstund
han öfvermodigt sårat Egyptiernas nationella och religiösa själfkänsla.
(Helt annorlunda tillvägagick 200 år därefter Alexander, som städse
respekterade främmande folks åskådningssätt, bruk och sedvänjor,
blott de godvilligt erkände hans politiska öfvervälde.)
Herodot berättar följande: Efter eröfringen af Egypten beslöt
Kambyses att företaga ett tredubbelt krigståg mot detta lands
grannfolk — Karthagerna, Ammonierna och Makrobierna. Tåget mot
de förre nödgades han inställa, emedan hans feniciska sjömakt
nekade att bekämpa desse sina stamförvanter, och all tanke att nå
det aflägsna Karthago landvägen redan från början måste uppgifvas.
Fälttåget mot Ammonierna, invånarne i den väster om Egypten
belägna ryktbara oasen, slutade enligt Herodot med en fullständig
katastrot.. Den emot oasen utsända krigsstyrkan anträdde sin
marsch genom Libyska öknen, men begrofs under de oerhörda
sandmassor, som upprörts af sunnanvinden — den af nutidens karavaner
så fruktade Samum. Mera sannolikt är det dock, att månge af
Kambyses’ krigare dukat under för törsten i detta vattenfattiga
land, och att resten af hären därefter nödgats vända om till Thebai
med oförrättadt ärende.
Med de makrobiske eller »långlifvade» Ethioperna hade
Kambyses råkat i delo på följande sätt — allt efter Herodots
framställning. Om detta folk, som bodde någonstädes vid »hafvet i söder»,
hade Kambyses hört mångt och mycket förtäljas. Särskildt hade
han fäst sig vid hvad som berättades om det ryktbara »solens bord»,
som sades finnas i deras land, hvilket för öfrigt skildrades såsom
ett sannskyldigt »Eldorado», utrustadt med de mest storartade
naturliga förmåner. Sålunda utmärkte det sig genom sin
exempellösa guldrikedom, sina stora träd och väldiga elefanter. Dess
invånare hade erhållit tillnamnet makrobier, d. v. s. de långlifvade,
emedan deras ålder var ovanligt lång — 120 år uppnåddes mycket
ofta. De hade dessutom att glädja sig åt sådana egenskaper som
reslighet, skönhet och kroppsstyrka förutom rättvisa och oförskräckt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
