Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexanders fälttåg i Främre Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 H. H. VON SCHWERIN
vågorna hafva betäckt mången odlad oas, men i det stora hela
har landets naturliga förhållanden icke varit underkastade så stora
förändringar, som man antagit.
Framför allt har man i alldeles för hög grad missbrukat det
kända slagordet, att »där Turken ridit fram, där växer intet gräs».
En fördomsfri undersökning visar nämligen, att inlandets
afloppsaknande lägre delar under årtusenden varit täckta med alldeles
lika beskaffade lösa aflagringar och sandmassor som de nuvarande.
Samma klimatiska förhållanden rådde då som nu och frambragte
samma resultat. Det af perserkonungarnes stenbelagda chausséer
och körvägar genomdragna landet saknade äfven under forntiden
större sammanhängande fruktbara områden. Odlingen var då som
nu koncentrerad till ett fåtal oaser, och Iran var bebodt af ett
folk, i hvars religion naturens omväxlande fientliga och vänliga
ställning till människan var skarpt utpräglad. Antagandet af en
forntida iransk befolkning på 50 miljoner människor bör därför
förkastas såsom varande en kulturgeografisk omöjlighet. .
Vintern tillbragte Alexander i Persepolis, hvars konungaresidens
med sina många praktfulla palats på hans befallning uppgick i lågor,
till vedergällning för det helgerån, Perserna fordom begått genom
att förstöra städer och helgedomar i Grekland.
Tidigt på våren bröt han upp med hären och tågade i nordlig
riktning genom Medien till Ekbatana, den berömda staden, som var
anlagd på sju terrasser, omgifna med sju olika färgade ringmurar
omkring hvarandra. I storkonungens i denna stad befintliga praktfulla
»paradis» eller lustgårdar, närmast motsvarande nutidens botaniska
trädgårdar, gjorde de Alexander medföljande grekiske
vetenskapsmännen för första gången bekantskap med det äkta citronträdet (Citrus
medica), hvars stora gyllene frukter väckte deras beundran.
I Ekbatana hade Dareios tillbragt vintern under försök att
uppställa en ny här i rikets östra provinser. Men innan dessa
trupper hunnit utrustas, öfverraskades han af fiendens oförmodade
ankomst och flydde hals öfver hufvud österut, åtföljd endast af en
mindre styrka. Han hastade till de viktiga, söder om Elburskedjan
belägna s. k. Kaspiska portarna. Detta bergspass (Sirdara), genom
hvilket »kejsarvägen» mellan Ispahan, Scharud och Herat nu går,
begränsas i norr af Demavends 5,465 m. höga vulkankägla, hvars
snöfyllda krater oafbrutet utsänder svafvelångor. Hans afsikt var
att här slippa igenom till Parthien och Baktrien och att i dessa
sitt stora rikes mest aflägsna landsändar omsider finna en för hans
förföljare oåtkomlig tillflyktsort.
Dareios vågade nämligen hoppas, att den makedoniske eröfraren,
sedan han nu kommit i besittning af Perserrikets samtliga
hufvudstäder, Babylon, Susa, Persepolis, Pasargadai och Ekbatana, med alla
deras skatter, skulle låta honom kvarstanna i okvald besittning af
de östligaste landskapen. Vore det icke sannolikt, att Alexander,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
