Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Central-Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 H. H. VON SCHWERIN
Den nästa flod, som Alexander påträffade under sitt i nordlig
riktning från Marakanda fortsatta tåg, var Polytimetos, hvilken
skildras såsom delande sig i flera armar, som flyta genom ett härligt
landskap för att slutligen så småningom utsina i öknens sand. Vi
igenkänna i denna beskrifning Serafschan, äfven kallad »guldfloden»,
hvars bäcken, Central-Asiens ojämförligt fruktbaraste landskap, af
nyare resande skildras som en paradisisk trakt, på alla sidor
omgifven af den ödsliga turanska steppens oöfverskådliga rymder.
Sedan Sogdiana genomtågats, framkommo Grekerna till sin
resas slutmål, den s. k. »stora floden» eller Jaxartes, nuvarande
Syr-Darja, som utgjorde det persiska rikets norra gräns. Redan
HERODOT hade hört talas om denna ström, men så oredig var hans
uppfattning, att han ansåg den rinna från Kaspiska hafvet i st. f.
till detta.
I öfverensstämmelse med en gammal egendomlig uppfattning,
ansåg man i Grekland Jaxartes vara en arm af gränsfloden Tanais,
nuvarande Don, så att Alexanders krigare vid framkomsten till dess
strand trodde sig stå vid gränsen mellan Asien och Europa.
Misstaget föranleddes däraf, att man förblandade Syr-Darja och Volga
(emedan bägge stundom benämndes Jaxartes), och att sistnämnda
flod, som i verkligheten närmar sig Don på helt kort afstånd,
ansågs vara en biflod till denna. STRABO menar, att Grekerna ytterligare
styrktes i denna sin åsikt af den omständigheten, att furuträd
växte på flodens högra strand, något som tydde på, att detta
område tillhörde Europa och icke Asien.
Med denna sak förhöll det sig nämligen så, att Grekerna under
äldsta tid af någon anledning hyste den uppfattningen, att Europa,
den mörka och kallare världsdelen, var skildt från det soliga Asien
genom en linje, som sammanföll med furens sydliga gräns.
När Grekerna snart därefter återsågo sitt hemlands furuträd i
Himalaya, gick det upp för dem, att alla de kända berg, som voro
bevuxna med furuskogar, hänvisade till furens hemland, jordens
norra hälft. Nu kunde också för första gången den meningen
göra sig gällande, att det fanns en sammanhängande västöstlig
bergskedja, hvilken österut åtskilde Europa och Asien i hela deras
längd och som på samma gång bildade sydgränsen till det stora
cirkumpolära skogsområdet.
Vidare hade Grekerna hört berättas, att på andra sidan om
denna ström funnos ödsliga landsträckor och vilda skythiska stammar,
hvilka ofta till häst simmat öfver gränsfloden och förhärjat de
fruktbara persiska landskapen söder om denna. Parallelt med
flodens vänstra strand fann den makedoniske eröfraren en rad
af sju persiska, till skydd mot Skythernas anfall uppförda,
gränsfästningar, af hvilka det s. k. Kyropolis, eller »Kyros’ stad», var
den starkaste. Alexander nödgades med stormande hand intaga
den ena efter den andra af dessa fasta platser. Under en af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
