Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fälttåget i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 203
bildar ett af ålder berömdt öfvergångsställe. Vid Attok föra för
närvarande en järnvägsbro och en pontonbrygga öfver floden.
Under tiden hade Alexander själf med den öfriga delen af
hären åtagit sig det vida svårare värfvet att underkufva Kafiristan,
Tschitral och Swat, dessa norr om Kabuldalen belägna ytterst
otillgängliga alplandskap, af hvilka den största delen ännu i dag är
outforskad, och som under de senare åren (t. ex. 1885) så ofta låtit
tala om sig i samband med de hårdnackade strider, som Engelsmännen
nödgats utkämpa mot därvarande fanatiska bergstammar, sådana
som Afridis. En af de mera framträdande händelserna under detta
fälttåg utgjordes af den ryktbara belägringen och eröfringen af det
makalösa bergfästet Aornos, hvilket namn af Grekerna tyddes som
»den af fågeln ouppnåeliga klippan». Detta »ointagliga» fäste sades
till och med hafva motstått HERAKLES’ vapen, och att det slutligen
lyckades Alexander, att (efter flera misslyckade stormningsförsök)
eröfra det, uppfyllde den makedoniska hären med ny beundran för
sin käcke anförare. Så lyder åtminstone den vanliga berättelsen.
I det stora hela äro de meddelanden, som föreligga angående
detta Alexanders krigståg, ytterst sväfvande och sins emellan
oöfverensstämmande. Det är därför omöjligt att utleta de vägar, som den
makedoniska hären följt i denna labyrint af väldiga bergmassor,
skilda från hvarandra genom djupt inskurna slingrande dalar.
Likaledes kan icke heller läget af Aornos och andra namngifna bergfästen,
som i likhet med detta stormades, numera fastställas.
Nog af, efter oerhörda strapatser förenade sig Alexander vid
Indos’ stränder med de trupper, som han i förväg sändt dit. Här
unnade han sin armé en rast på 30 dagar, hvarunder han lade sista
handen vid förberedelserna till de militära operationer, som nu
skulle inledas.
Sedan hufvudfloden Indos öfverskridits, framkom man snart till
den stora staden Taxila, af hvilken ännu i dag vidsträckta ruiner
finnas kvar i närheten af Shah-Dheri. Därpå fortsattes marschen
genom Pendschab eller »femflodslandet», som det kallas af de 5
Indostillflödena: Djelam, Tschinab, Ravi, Bejas och Satletsch, som
genomskära detsamma.
Befolkningen i femflodslandet var vid denna tid splittrad i flera
små stammar, hos hvilka alla krigarkasten intog den främsta platsen
och åtnjöt det största anseendet. Af dess medlemmar, de tappraste
och stridbaraste bland Inderna, rönte Alexander städse det kraftigaste
motstånd. Konungens förbittring mot desse »legoknektar» var också
gränslös, och det berättas till och med, att han vid ett visst
tillfälle brutit det löfte om fritt aftåg, som han beviljat en skara af
dem och i stället lömskt låtit nedhugga dem. Alexander förstod
dock att skickligt begagna sig af sina motståndares oenighet, så
att det till och med lyckades honom att förvärfva bundsförvanter
bland Indoslandets furstar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
