Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidens geografiska föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 H. H. VON SCHWERIN
forskning måste vika för den s. k. rättrogenheten. Under första
årtusendet af sin tillvaro gick kristendomens sträfvande ut på att
genom alla upptänkliga medel söka bringa naturens och det
mänskliga lifvets företeelser i samklang med bibeln. Allt, som icke
omtalats i den heliga boken, betraktades som vanvettigt och gudlöst.
Förslaget att tyda bibeln symboliskt framkastades visserligen,
men vann ej gehör.
Geografien stöder sig under denna långa period icke såsom
fordom på verklig kunskap, förvärfvad genom resor och studier, eller
på direkta undersökningar af de kosmiska och geografiska
fenomenen. Judafolkets tarfliga naturkunskap lägges okritiskt till grund
för uppfattningen af världsalltet.. Med rätta har man påstått, att
de obildade germanska folkstammarna, som störtade det västromerska
riket, utgjorde en ringare fara för den klassiska vetenskapen än
den kristna kyrkans stadfästande. Kyrkofäderna kunde med rätta
kallas »okunnighetens apostlar».
Mångfaldiga exempel på de egendomliga yttringarna af denna
tidsperiods anda skulle här kunna framläggas. Vi nöja oss dock
med att i korthet anföra de ytterst egendomliga idéer, som i detta
sammanhang förfäktades af den egyptiske munken KosMmaAs, benämnd
INDICOPLEUSTES eller »Indiefararen», som lefde i det 6:te århundradet
e. Kr. Hans arbete, benämndt den kristliga topografien, innehåller
»mästerstycken i det alldeles rasande» och de mest lysande prof
på andlig inskränkthet, man gärna kan tänka sig.
Världsalltet utgöres enligt hans uppfattning af en skifformig
parallelogram, hvars längd är jämnt dubbelt större än dess bredd.
I världens centrum är den bebodda jorden belägen och omgifves
närmast af oceanen samt därutanför af en yttre landmassa. På
denna senare låg PARADISET, där människorna lefde före syndafloden.
Noah och hans ark kommo därifrån öfver hafvet till vår nuvarande
jord. Det andra ytterst liggande landet kan däremot icke numera
uppnås af oss. Himlen består af fyra väggar, hvilka begränsa
parallelogrammen och upptill sammanhållas af. ett hvalf, det hela
i form af det af MOSES omtalade tabernaklet. Norr om den bebodda
jorden finnes ett väldigt kägelformigt berg, omkring hvilket solen
och månen kretsa. Natt och dag uppkomma, därigenom att dessa
planeter tidtals skymmas af detta berg, stundom däremot icke.
(Dessa åsikter grundade sig på dels på gamla egyptiska
föreställningar, dels på en missuppfattning af Predikaren 1 vv. 5—6.)
Särskildt bestrider Kosmas naturligtvis tillvaron af antipoder,
d. v. s. »motfotingar» eller människor, som bo på olika halfklot
midtemot hvarandra. Under denna dogmatiskt ofördragsamma tid,
den »patristiska» eller »kyrkofädernas period», som man kallat den,
väckte antipodfrågan ständigt förargelse hos kyrkans män. De få
mera upplysta personer, som vågade uttala sig för dess riktighet
äfvensom för jordens klotform, fördömdes högtidligen af påfven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
