Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arabiske geografer och upptäcktsresande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 283
ARABISKE GEOGRAFER OCH UPPTACKTSRESANDE.
Vid den gamla tidens slut hade, som vi sett, den »kristna
geografien» råkat i djupt förfall och, såsom vetenskap betraktad, störtat
ned från sin »ptolemaiska höjd» till en ståndpunkt, lika naiv som
den, hvilken utmärkte ANAXIMANDERS tid, tusen år förut. Liksom
en mäktig flod, hvilken under sitt lopp genomflyter det ena leende
landskapet efter det andra, men så småningom minskas, ju närmare
den kommer mera ökenartade trakter, där den slutligen utsinar i
i sanden, sammaledes hade den västerländska geografien, som till
en början varit så lifskraftig, efter hand aftynat för att slutligen
dö af ålderdomssvaghet.
I Österlandet hade emellertid redan vid denna tid uppstått en ny
trosbekännelse, hvars uppflammande lågor inom kort skulle komma
att vidt och bredt belysa jordens rund. Med svärdet i den ena
handen och koranens heliga bok i den andra hade Muhammeds
anhängare, den arabiska öknens söner hastigt utbredt sitt välde öfver
det väldiga område, som sträcker sig från Indiska oceanen till
Kaspiska hafvet, från Atlantiska oceanen till Central-Asiens bergland.
Här nedan skall en kortfattad framställning lämnas af deras
geografiska uppfattning i allmänhet äfvensom en redogörelse för
dem bland Arabernas upptäcktsresande, som mest bidragit till
förökandet af den europeiska världens kunskap om förut mindre
kända länder och folk.
Araberna, hvilka satt sig i besittning af forntidens främsta
lärdomssäten i såväl Asien som Afrika, framför allt det i geografiens
historia vidt berömda Alexandreia, »den store» Ptolemaios’
hemort, ägde redan därför goda förutsättningar att intaga en hög
ställning på det geografiska området. De voro dock i detta
afseende i främsta rummet »arftagare» efter de gamle Grekerna,
hvilkas föreställningar de också i allmänhet upptogo, ehuru de i
många fall omgestaltade dem efter sitt eget sinne.
Om Arabernas vidlyftiga geografiska litteratur har man dock
med rätta sagt, att den omfattar många skrifter, men endast
mycket få mästerverk. Densamma karakteriseras dessutom
ofördelaktigt genom sin brist på helgjutenhet och genom sin ringa
förmåga att i de oftast alltför långa, och därför tröttande, redogörelserna
skilja mellan hufvudsak och bisak. Den arabiske geografen står
sålunda i fråga om kritisk skärpa och vetenskaplig begränsning
mycket tillbaka för sin förebild, den grekiske geografen. Den ori
entaliska tendensen att framför allt på »historiens» bekostnad
berätta »historier» gör sig tyvärr också ej sällan gällande äfven på
det geografiska området.
Slutligen kan man förebrå de arabiske geograferna, att de i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
