Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den judiske resanden Benjamin af Tudela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNAS HISTORIA 321
en hvit sidenturban, krönt med ett diadem. Alla kalifens undersåtar
voro vid detta tillfälle på det strängaste ålagde att vördnadsfullt
hälsa på sin herre. Den, som djärfdes bryta däremot, straffades
ögonblickligen med 100 piskrapp.
Kalifen hade flera bröder, som bebodde samma palats som
han. De största vördnadsbetygelser visades dem alla. De voro
emellertid fängslade med järnkedjor till straff för sitt deltagande
i ett uppror, som nyligen riktats mot kalifen.
De trognes behärskare måtte säkerligen hafva ansett
»fastkedjning» vara ett praktiskt medel mot åtskilligt ondt. Sålunda
hade han i Bagdad låtit inrätta åtskilliga hus, i hvilka han af ren
människokärlek(!) lät instänga alla stadens »vansinnige», hvilka voro
mycket talrike, särskildt under de heta sommarmånaderna.
Under sin fortsatta färd besökte den resande det väldiga
Babylons ruiner, bl. a. det världsberömda »tornet», som enligt hans
utsago träffades af himlens eld. På väg till Babylon hade han
äfven haft tillfälle att bese den högst intressanta »brinnande ugnen»,
i hvilken de bekante tre unge männen blifvit insatte på prof. Från
Babylon styrde Benjamin kosan till Persien, hvars mera berömda
orter han besökte. Snart därefter finner man den resande vid
Persiska viken, hvarifrån han sjöledes begifver sig till
Malabarkusten.
Han berättar åtskilligt om den här rådande hettan, som var
så stark, att alla mera ansträngande göromål måste utföras om
natten. Där funnos de förträffligaste kryddor i mängd, men
därvarande svarta infödingar, »Kuschs afkomlingar», dyrkade stjärnorna
och brukade för öfrigt en hel del vanvettiga religiösa ceremonier.
Ett tjugotal dagar därefter hade Benjamin nått fram till Ceylon,
hvars invånares egendomliga seder och bruk, sådana som eldsdyrkan
och änkebränning, naturligtvis väckte hans uppmärksamhet. Resan
från Ceylon till China skulle hafva tagit »en tid af 40 dagar»,
säger han.
Om detta land, som han för öfrigt benämner med sitt moderna
namn »China», lämnar den judiske resanden endast mycket sväfvande
underrättelser. Ja, man har säkerligen goda skäl att betvifla, att
han öfver hufvud personligen besökt denna aflägsna del af Asien.
Redan omtalandet af »de 40 dagsresorna» kan gifva anledning till
den misstanken, att han endast hört berättas om detta land i
Asiens yttersta Öster, utan att själf hafva besökt det. De
orientaliska folken använda ju som sagdt ofta »talet 40» i samma
betydelse som »många».
Benjamin anför likvisst, att en dylik sjöresa var förenad med
stora faror, och omtalar i samband därmed, huru man tillvägagick
för att rädda sig ur iråkad sjönöd: Den resande insvepte sig i en
oxhud (åtskilliga sådana höllos i beredskap ombord), som därpå
omsorgsfullt hopsyddes för att hindra vattnet att tränga in. Därpå
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
