Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordmännen, deras resor och upptäckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 H. H. VON SCHWERIN
dukade först Västerbygden undger, och snart hotades äfven den
sydligare belägna Österbygden. År 1201 hade Grönland underkastat
sig Norge, hvilket emellertid i hög grad försummade sina kolonier.
Handeln med Grönland, hvilken blifvit kungligt privilegium, gick
alltmera tillbaka. Till råga på olyckan härjades 1393 e. Kr. Bergen,
den enda stapelplatsen för den grönländska handeln, af de tyska
»fetaliebröderna», och från början af 1400-talet var Grönland
afskuret från all förbindelse med utlandet.
Under hela 15:de århundradet förde Grönlands nordiska
befolkning en tynande tillvaro. Ett försök, hvilket gjordes 1492, samma
år alltså som Columbus upptäckte Amerika, att träda i
beröring med Grönland misslyckades alldeles. Snart därefter hör
man icke mera talas om Grönland, De nordiske kolonisternas, af
sjukdomar och umbäranden försvagade kvarlefvor hade dukat under
för de mordiske Eskimåernas upprepade anfall. När »Grönlands
apostel», den norske missionären HANS EGEDE, år 1721 började sin
verksamhet här, lefde ingen enda af nordborna. Det är dock icke
alldeles otänkbart, att de siste kolonisterna »sammansmält» med
Eskimåerna, och att de bägge raserna sålunda omärkligt gått upp
i hvarandra.
Det vore onekligen af stort intresse att fullt lära känna den
uppfattning, som nordborna i allmänhet hyst om de nordligast
belägna trakterna samt dessas naturliga daning och geografiska läge.
Det är troligt, att den åsikten rätt allmänt varit gällande, att
det nordligaste Ryssland eller Bjarmaland och Grönland längst
norrut sammanhängde genom vöäldiga, till största delen isbetäckta
s. k. obygder, som voro bebodda af troll och allahanda
vidunderliga varelser. Ett stöd för denna uppfattning hämtades däri, att
renar förekomme såväl på Grönland som i Nord-Europa; detta,
menade man, förutsatte en landförbindelse mellan de bägge områdena.
Ja, man berättade till och med, att en man hade gående
tillryggalagt den långa vägen från Grönland till Norge, och att han under
tiden lifnärt sig af en medförd gets mjölk. Det raska djuret hade
betat det sparsamma gräs, som det än här, än där påträffat.
Nordborna tyckas för öfrigt hafva känt till både Spetsbergen
och Jan Mayenön, hvilka de sannolikt betraktade som mindre delar
af de stora arktiska obygderna.
Huru långt de framträngt mot nordpolen, kan däremot icke
för närvarande med visshet afgöras. Dock ligger det väl icke inom
omöjlighetens gräns, att man vid en blifvande polarfärd kommer att
finna hällristningar eller andra obestridliga vittnesbörd om, att
nordborna redan för 1000 år sedan trängt längre fram mot polen än, man
i nyare tid gjort, eller att de redan då till och med uppnått själfva
polen, denna geografiskt så betydelsefulla punkt på vår planet. (De
helt nyligen i Smith’s sund gjorda upptäckterna tyckas tala för
denna uppfattning.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
