Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordmännen, deras resor och upptäckter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 H. H. VON SCHWERIN
verklig forskningsfärd.) En flotta, bestående af flera skepp, utrustades,
och under jubelrop löpte man ut från Frisernas kust».
Efter en längre tids seglats anlände man till det »isiga Island»,
hvarifrån kurs sattes rakt på nordpolen. Först nu började dock
vedermödorna på allvar. Expeditionen råkade snart in på »det
ogenomträngliga mörkrets och den isande köldens haf. Skeppen
grepos af våldsamma strömmar och sjudande vattenhvirflar, flera
bland dem drogos ned i djupet. Endast några af de djärfve
sjömännen lyckades genom Guds nådiga bistånd undgå döden och
rädda sig bort från detta fasansfulla haf.»
På återresan upplefde polarfararne åtskilliga äfventyr. Sålunda
anlände de en gång helt oförmodadt till en ö, omgifven af
tvärstupande klippor, liknande en stad med sin ringmur. Öborna höllo
sig vid middagstid fördolde i underjordiska grottor. Framför
ingångarna till dessa lågo ofantliga hopar af de dyrbaraste gyllene kärl,
som människor någonsin skådat. Utan minsta betänklighet passade
de resande på att fylla sina båtar med dessa skatter, hvarpå de,
glade i hågen, beredde sig att skyndsamt ro tillbaka till de längre
ut till hafs väntande skeppen.
Men plötsligen sågo de till sin förskräckelse människor af
ofantlig storlek (Cykloper brukade man kalla dylika, upplyser
Adam), åtföljda af jättestora hundar, hasta ned till stranden. De
mordiska djuren kastade sig öfver en af expeditionens medlemmar,
och i ett nu var han i sina kamraters åsyn söndersliten. De öfrige
äfventyrarne däremot lyckades rädda sig ombord, hårdt ansatte af
jättarne, hvilka skriande vadade långt ut i hafvet efter dem.
Slutligen kommo de kvarlefvande tillbaka till Bremen, »där de
för biskop ALDEBRAND omtalade i tur och ordning allt det märkliga,
som de upplefvat under den minnesrika sjöfärden».
Det visar sig strax vara omöjligt att med tillhjälp af den i
så allmänna ordalag hållna berättelsen draga närmare slutsatser
hvarken om denna färds verkliga förlopp eller dess speciella ändamål
(ty föga sannolikt är, att icke andra bevekelsegrunder än de rent
ideella här förelegat!).
Af Adams framställning framgår i alla fall, att intresset för de
nordliga hafven och landen därinvid omkring år 1000 e. Kr. blifvit
väckt, icke minst i de i söder om Nordsjön belägna delarna af den
europeiska kontinenten. (Allt tyckes häntyda på, att en allmän
lifaktighet vid denna tid började att utveckla sig öfverallt på dessa haf.)
Till sist blott några ord särskildt om denne Adam. Att
utförligare redogöra för hans lifsgärning och hans vidlyftiga arbete
kan tydligtvis icke ingå i detta arbetes plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
