Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resan genom den asiatiska kontinenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 H. H. VON SCOHWERIN
myrrha. De tre männen voro begrafne här, och deras kroppar
voro fullkomligt bibehållna med hår, skägg och allt.
I samband därmed omtalas de gammalpersiske eldsdyrkarne
och deras egendomliga religionsceremonier. — Af eldsdyrkarne, hvilka
numera äro kände under benämningen Parser, finnes för närvarande
ett rätt betydligt antal i presidentskapet Bombay i Främre Indien,
dit de flytt från Persien, utsatte som de voro för ständiga
förföljelser från den muhammedanska befolkningens sida. Så finnas
t. ex. 40,000 af dem i staden Bombay, där de åtnjuta ett högt
anseende för sin intelligens, sin bildning och sitt sedliga allvar..
Marcos beskrifning öfver Persiens åtta konungariken
innehåller mycket af intresse och vittnar fördelaktigt om hans iakttagelse-
förmåga. Sålunda
berömmer han landskapet
Kuhnhistans förträffliga hästar
(hvilkas skönhet och
snabbhet ännu i dag äro
välbekanta.) Djuren, som
exporterades till Indien (alldeles
som nu är fallet) betingade
där mycket höga priser.
Riket Kerman ägde en
mängd turkoser
(himmelsblå, ogenomskinliga
ädelstenar), som vunnos ur
därvarande berg, i hvilka äfven
funnos gångar, innehållande
järn och »ondanique».
Med detta senare åsyftas
säkerligen det s. k. »indiska
stålet», hvaraf de af ålder
berömda, orientaliska
svärdsklingorna fabricerades, om
hvilkas skarphet och
böjlighet de förunderligaste
berättelser gingo. Sålunda sa-
. . des en kermanisk
sabel-Parsisk flicka. klinga kunna klyfva en
europeisk stålhjälm, utan
att eggen toge någon skada, och spetsen böjas ända till fästet, utan
att klingan bruste.
I landet funnos också stora, mestadels hvita puckeloxar,
cller den numera i menagerierna allmänt förekommande s. k. zebus,
af hvilken han lämnar en god beskrifning, samt får, stora som åsnor
och försedda med väldiga fettsvansar, hvilkas vikt uppgick till
30 skålpund. — Detta är ingalunda en öfverdrift. Dylika får finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
