Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stad kallad Equius[1],
hvilken Yule anser hafva legat midt emot Tokmak,
sålunda på norra stranden af Tschu[2].
De muhammedanska invånarne där talade
persiska och voro alltså tadsjiker. Sedan de åter
öfverstigit »alper», som utsprungo från de stora
bergen i söder, kommo de in på en stor och vacker
slätt, rikt bevattnad af floder från bergen och i
norr begränsad af en stor sjö, som det kräfde 25
dagsresor att passera (Balkasch). Ändtligen rastade
de under 12 dagar i Kailok (hvilket sannolikt låg i
trakten af n. v. Kopal).
Den 30 november fortsattes resan och efter fyra
dagar kommo de till en stor sjö med bräckt men dock
drickbart vatten (Ala-kul)[3], öfvergingo
stora berg täckta med snö (Tarbagataibergen) och
en större floddal (öfre Irtisch), hvarefter vägen
mestadels gick öfver ofruktbara trakter, där man sällan
fann foder för hästarna, och där de enda inbyggarne
voro det folk, som var stationeradt utefter den
stora farvägen från väster till öster för att sörja
för de resandes behof. Till slut blef landet jämnt
som ett stort haf. Den 27 december 1253 framkommo
de till Storkhanens läger och den 4 nästföljande
januari mottogos de af honom i audiens. I lägret
träffade de, egendomligt nog, européer, en kvinna
från Metz och en guldsmed från Paris. De följde
härefter det kringvandrande hoflägret och anlände
på Kristi himmelsfärdsdag till Karakorum, där de
stannade i fem månader. Staden var oansenlig, bebodd
af tartarer, saracener och kineser. I den funnos
tolf afgudahus, två moskéer och en kristen kyrka,
och därför kvarstannade brodern Bartolomseus där som
själasörjare och missionär. De olika nationaliteter,
som han där träffade, beskrifver Rubruck noga,
särskildt är hans skildring af kineserna och deras
egendomligheter intressant. Han har i Karakorum
inhämtat en mängd karaktäristiska notiser om dem,
omtalar dess pappersmynt, deras yrkesskicklighet,
deras läkares stora skicklighet m. m. och berättar,
att »de skrifva med en pensel såsom målare måla,
och sammanfatta i ett skriftecken flera bokstäfver,
så att det bildar ett helt ord»[4]. Ingen
annan resande före det i6:e årh., icke ens Marco
Polo var nog skarpsinnig att såsom Rubruck upptäcka
detta det kinesiska skriftsystemets utmärkande
drag[5].
I juni 1254 anträdde Rubruck ensam med sin tolk
återresan medförande ett bref från Storkhanen till
konung Ludvig, hvari den förra säger sig vara jordens
herre i Guds ställe och uppfordrar fransmännen
att hylla honom, om de ville lefva i fred med
honom. Rubruck gick nu norr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
