Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej tillräcklig bildning för att alltid uppfatta
det väsentliga i hvad han erfarit, och man har ofta
uttalat sin förvåning däröfver, att han ingenstädes
omnämner sådana märkvärdigheter som den kinesiska
muren[1],
magnetnålen, krutet, boktryckerikonsten
m. m. eller ens omtalar theet. Men trots detta har
ingen resande öppnat så stora områden af Asien för
Europa som han, och han har, såsom vi ofvan omnämnt,
berättat sanningen, så långt han kunde bedöma
den. Dock har hans berättelse mötts med misstro ända
in på vårt århundrade, men hvarje nyare forskning
i Asien har bekräftat Marco Polos uppgifter. Hans
samtid tillade honom binamnet Il milione troligen
såsom ett spenamn därför att han så ofta i sina
berättelser talar om millioner, då det gäller Kina,
och hans bok synes ej heller genast hafva väckt den
uppmärksamhet, som den förtjänade. I den katalanska
kartan af år 1375 ser man dock, att hans uppgifter
blifvit följda, och säkerligen hafva hans skildringar
om den fjärran österns omätliga rikedomar påverkat
den senare medeltidens sträfvan att på en lätt väg nå
dessa underland, äfven om den sägen måste förvisas
till sagans område, att Columbus ur Marco Polos
arbete fått sin idé att söka efter en väg västerut
till Cipangu, Cathay och Indien[2].
Just vid den tid, då Marco Polo och hans båda
fränder voro på hemvägen till Venedig, reste en
franciskanermunk JOHAN AF MONTECORVINO (1247–1328)
till södra Asien och Kina. Alldeles ensam begaf han
sig dit för att predika kristendomen för hedningar
och nestorianerna, hvilka han knappt skattade för mer
än hedningarna. Efter en längre vistelse i orienten
hade han kommit till Rom och där talat om mongolernas
religiösa tolerans, ja, att de voro böjda antaga
kristendomen. Utrustad med rekommendationsbref från
påfven till Persiens khan och till Kublai-khan afreste
han år 1289 först till Persien, därifrån till Indien,
där han en tid vistades bland de s. k. Thomaskristne,
och hvarifrån han därför kunde meddela en del nya
upplysningar i de bref, som ännu finnas kvar från
honom[3]. Sålunda är han den förste, som omtalar
kanel såsom en viktig produkt från Ceylon. Regnet faller
i Indien på bestämda tider; från april till oktober
äro vindarne västliga, så att ingen kan segla mot
väster, och från oktober till mars tvärtom. Indierna
ägde ett egendomligt alfabet och brukade skrifva
på blad. Invånarne voro vänliga men fåordiga, icke
svarta utan olivfärgade och utmärkt väl växta; de
lefva af ris och mjölk, men äta ej boskapens kött,
enär nötkreaturen hos dem äro heliga[4]. Från
Indien fortsattes resan till Cathay, dit han troligen ej
anlände förr än efter Kublai-khans död (1294), hvarför
han till dennes sonson och efterträdare Timur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
