Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som alla de andra ögrupperna, som upptäcktes i
Atlantiska hafvet – utom Kanarieöarna – saknade
invånare, när européerna kommo dit.
Prins Henrik dog d. 13 nov. 1460. Han har med skäl
fått hedersnamnet Navigator, ehuru han själf icke
deltog i sjöfärderna, ty det var dock uteslutande hans
förtjänst, att de kommo till stånd. Följande år eller
möjligen 1462 uppnådde PEDRO DE CINTRA trakten af det
nuvarande Monrovia och kallade den kust, han sist
passerat, till följd af de ständiga åskvädren i dess
berg, Sierra Leone-kusten. Därmed inträdde ett kort
uppehåll i upptäcktsfärderna, men de började åter
1469, då konung Alfons V åt en borgare i Lissabon
FERNÃO GOMEZ för fem år utarrenderade handeln på
Guinea-kusten med skyldighet att hvarje år utforska
en sträcka af 300 miglia eller inalles 1,500 miglia
bortom det ställe, där Cintra vände[1]. Den praktiska
köpmannen hade mycken framgång; under de fem åren
har han låtit genomforska en längre och i ekonomiskt
afseende mer gifvande kuststräcka än allt hvad som
upptäckts under prins Henriks tid. Men så kunde
han också draga nytta af den sjömannaduglighet,
som den förre uppammat. Man upptäckte icke blott
hela öfre Guinea kusten utan redan åren 1470 och
1471 öarna S:t Thomas, Principe och Fernando Po,
som från början kallades Formosa, men sedan fick
namn efter sin upptäckare. Detta år 1471 passerades
också ekvatorn för första gången. Den siste af Gomez’
kaptener kom 2° s. br. Tack vare de stora inkomster,
som de nya länderna skänkte Portugals konung, kunde
upptäcktsfärderna nu fortsättas i större skala,
och verkliga kolonier började anläggas, af hvilka
den viktigaste var San Jorge da Mina på guldkusten
(1482). Vid denna tid har påfven än en gång i en bulla
af 21 juli 1481 bekräftat Portugals äganderätt till
alla dess upptäckter i Afrika och dess konung antog
titeln Herre till Guinea.
Sedan sålunda de hittills upptäckta områdena blifvit
tagna i full besittning, gällde det att gå vidare. År
1484 afseglade till den ändan DIEGO CÃO[2] (CAM),
hvilken var den förste, som medförde sådana stenpelare
(padrãos) med latinsk och portugisisk inskrift,
som portugiserna från denna tid brukade uppresa på
märkligare punkter, hvilka de passerade, för att
därmed beteckna, att landet var deras. Med hans
fartyg följde den i Lissabon bosatte tysken MARTIN
BEHAIM. Cão upptäckte mynningen till en stor flod,
som infödingarne kallade Zaire, men som i våra dagar
är känd under namnet Kongo, och vid hvars mynning han
uppreste den förste vapenpelaren[3]. Floden kallades
därför i början af portugiserna Rio de padrão. Cão
seglade ett stycke uppför dess mynning och trädde
i förbindelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
