Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
både utanför den och sydkusten. För att få Arabien
att rymmas på det pergament, förf. använde, låter
han det få en väst-östlig riktning, liksom äfven
Taprobane af samma skäl får denna utsträckning,
Men i det inre Asien utsätter han alla de städer,
som Marco Polo omtalar, västra Indiska halfön får
en nästan riktig form, medan den östra försvunnit. I
Afrika sträcker sig hans karta till Sudan (Timbuktu
och Melli m. fl. orter äro antecknade) och på
världsdelens västra kust är Kap Bojador sista
namnet. Som vanligt på alla dessa kartor, är Europas
form väl återgifven till Nordsjön, sämre där bortom,
dock icke utan antydan af det rätta. Så har Jutland en
visserligen klumpig men dock i det stora hela riktig
form. Mellan Sverige och Norge inskjuter i söder en
vik (Skagerak), Norges bergkust och sjöarna Vänern
och Mälaren i Sverige finnas angifna; Östersjön går
åt öster; i den ligger Gotland, och öfver hafvet
är skrifven följande legend: »Detta haf heter det
tyska hafvet och Gotlands och Sveriges haf. Vet,
att detta haf är fruset 6 månader på året, nämligen
från midten af oktober till midten af mars, så att
man under denna tid kan fara däröfver med oxvagnar,
till följd af nordens köld.» I Ryssland låter han
Düna komma ur en stor sjö, ur hvars andra ända både
Wolga och Don utflyta[1].
Af de många öfriga världskartorna af denna typ vilja
vi blott nämna den s. k. Borgia-kartan efter 1410,
egendomlig därför, att den förlägger Medelhafvet så
långt mot söder att Europa kommer att upptaga nära
hälften af hela kartarealen; Andreas Biancos karta
(1436) som åter inskränker Europas omfång; det Indiska
hafvet är här en vik mellan Asien och det åt öster
böjda Afrika, samt slutligen den förnämsta af alla
Fra Mauros.
Fra Mauro Camaldolese, en munk i Murano vid
Venedig utarbetade sin karta mellan åren 1457 och
1459. Han kände i någon mån Ptolemæos system,
såsom man finner af en legend på kartan, men han
följde det icke. Jorden fyller en cirkel, liksom på
de förra kartorna, Jerusalem, säger han, är världens
medelpunkt, ehuru icke kartans, ty den ligger vid
Tigris. Europas konfiguration är icke bättre än
hos hans föregångare; men i Afrikas afbildning
öfverträffar han dem. Hos honom går denna världsdels
östra kust rakt mot söder, och af den från araberna
härstammande fortsättningen åt öster återstår blott
en serie öar. I allmänhet har han en mängd riktiga
uppgifter om östra Afrika, hvilka han fått från
Abessinien[2]. För västra Afrika begagnade han sig
af portugisernas upptäckter. Östra Asien tecknade
han med mycken flit ur Marco Polos bok och Odorics
reseskildring, för främre Indien begagnade han Contis
reseskildring och sannolikt äfven muntliga meddelanden
af honom[3]
och till följd häraf åstadkom han ett
arbete, som stod på höjden af den tidens vetande.
De verkliga portolankartornas tid var icke slut med
medeltiden utan sådana förfärdigades långt in på
1600-talet[4]. Men det är dock redan före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
