Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänsyn till denna möjlighet nedskref Columbus en
berättelse om sin upptäckt på ett pergament, som han
lade i en vattentät kista, hvilken kastades i hafvet
för att bringa det viktiga budet till Europa[1]. När
stormen aftagit, sökte han hamn på Azorerna, där
den portugisiska guvernören tillfångatog hälften af
hans manskap, och först efter flera dagar återfick
Columbus sitt folk. Resan fortsattes därefter under
nya stormar; slutligen varsnades Cintra-bergen,
och Columbus inseglade d. 4 mars 1493 i Tajos
mynning. Ryktet om den gjorda upptäckten väckte
naturligtvis stort uppseende i Lissabon och kunde icke
betviflas, då Columbus medförde några indianer såsom
prof på de nya människor, han funnit. Han inbjöds
till audiens hos konungen, som därunder förklarade,
att på grund af de påfliga gåfvobrefven måste de nya
länderna rättsligen tillhöra Portugal. Den 13 mars
lyftades ankar på nytt, och den 15 vid middagstiden
inlopp Columbus i Palos hamn, som han lämnat sju
månader och tolf dagar förut.
Konungaparet, som för tillfället uppehöll sig i
Barcelona, underrättades genom ilbud om Columbus
återkomst och inbjöd honom att infinna sig vid
hofvet; samtidigt förordnades om utrustandet af
en stor flotta, och alla de utlofvade titlarna och
värdigheterna tillades honom. Hans resa genom Spanien
var ett triumftåg, hvars högtidligheter kulminerade
i Barcelona, och han aflade sin berättelse inför
Ferdinand och Isabella med den svärmiskt-religiösa
glöd, som var utmärkande för honom. Att det var Indien
han kommit till, betviflade hvarken han själf eller
någon annan: Cuba vore Cathay och Hayti Cipangu eller
möjligtvis Ophir.
Demarkationslinjen. Liksom Portugal förut gjort,
skyndade sig nu Spanien att utverka sig påfvens
bekräftelse på sina upptäckter. Redan den 3 maj
1493 erkände också Alexander VI Ferdinand och
Isabella som rättmätiga herrar till de öar och
fastländer, som Columbus upptäckt. Men för att icke
stöta Portugal, utfärdade han följande dag den 4
maj en ny bulla, hvarigenom han bestämde gränsen
emellan spanjorernas och portugisernas område. Denna
s. k. demarkationslinje förlades 100 leguas »väster
och söder» om Azorerna och Kap Verdesöarna, hvilka
man i Rom ansåg ligga på samme meridian, och gick
genom båda polerna. Hvad som låg öster därom
skulle vara portugisernas område, och det som låg
västerut spanjorernas. Först något senare synes man
hafva kommit att tänka på, att jorden var ett klot,
och därför kompletterade påfven den 25 sept. de nämnda
bestämmelserna med en ny, enligt hvilken den meridian,
som på andra halfklotet motsvarade den atlantiska
demarkationslinjen, skulle vara gräns emellan de
båda staterna i de indiska farvattnen[2]. Jorden var alltså likt ett
äpple delad i två hälfter mellan de båda makterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
