Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600) - II. Sjövägen till Indien. Portugiserna i Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II. Sjövägen till Indien. Portugiserna i Asien.
Först tio år sedan Bartolomeo Diaz nått Afrikas
södra spets och sett, att landet i öster böjde
sig mot norr, har man i Portugal kommit sig för
att fortsätta på den af Diaz så godt som utpekade
vägen till Indien. Väl hade konung Johan II ämnat att
genast efter Diaz hemkomst afsända en ny expedition,
och till och med befallt att tre fartyg skulle
byggas för detta ändamål, men politiska hinder,
familjeförhållanden och hans egen sjuklighet gjorde,
att han ej korn att fullfölja sin plan. Det blef
hans efterträdare EMANUEL DEN LYCKLIGE (1495–1521),
som genomförde verket och därmed lyfte Portugal till
dess korta men lysande stormaktsstallning. Men han
lät härvid icke Bartolomeo Diaz själf få fortsätta
de upptäckter, som han tio år förut påbörjat, utan
en annan man kom att knyta sitt namn vid denna nya
färd, som i så hög grad skulle omgestalta världens
merkantila förhållanden. Det var nämligen en princip
för den portugisiska upptäcktspolitiken att icke
låta samma person vinna allt för stora framgångar,
på det att man ej skulle blifva honom allt för mycket
förbunden. Därför sköts nu Diaz undan, och uppdraget
lämnades åt VASCO DA GAMA.
Denne man var född i den lilla staden Sines, som
ligger vid Portugals kust 90 km. söder om Lissabon,
sannolikt 1469, hvadan han alltså var endast 28 år
gammal, då han sattes till chef för den expedition,
som gjort hans namn odödligt. Hans fader var äfven
sjöofficer samt åtnjöt ett sä stort anseende som
sjöman, att konung Johan bestämt honom till chef för
den expedition till Ostindien, som han en tid tänkte
afsända. Detta skulle hafva varit ett af skälen,
hvarför sonen Vasco de Gama nu, efter faderns död, i
stället utsågs att leda företaget. Han var redan då en
erfaren sjöman, ty han hade vid mycket unga år inträdt
i flottan och under många färder i de afrikanska
farvattnen i grund lärt sig sitt yrke. Det är därför
lätt förklarligt, att valet föll på honom, äfven
om det säkerligen fanns ännu mer framstående sjömän
i Portugal vid den tiden. En sådan var Bart. Diaz,
en annan var den store Magalhães, upptäcktsperiodens
förnämsta navigatör. Icke heller som människa kan
Vasco jämföras med dessa sina landsmän; han var
obildad, häftig och grym och har under sin andra resa
begått skändligheter, som alldeles ställa i skuggan
t. o. m. Pizarros blodiga framfart i Peru[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
