Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under hans efterträdare LOPO SOAREZ D’ALBERGARIA
(1515–18) fingo portugiserna fast fot pä Ceylon,
där de 1518 byggde ett kastell i Colombo. År 1515
kommo några portugisiska skepp första gängen till
Kina, där de väl fingo sälja sina varor, men ingen
af portugiserna fick landstiga[1]. Af de följande
guvernörerna vilja vi nämna VASCO DA GAMA, som 1524
utnämndes till vicekonung, hvilken titel ingen sedan
Almeida haft. Så återsåg han än en gång det land,
som han i sin ungdom först visat vägen till, men han
hade knappt med kraftig hand fattat regeringstömmarna,
förr än han afled i Kotschin den 24 dec. 1524.
Den siste ståthållaren, som var en duglig man, var
NUNO DA CUNHA, Tristãos son (1528–38) hvilken eröfrade
Diu (1537), men efter honom börjar förfallets tid.
Såsom vi förut nämnt, hade Alfons d’Albuquerque år
1511 afsändt en expedition till Molukkerna. Denna
lilla ögrupp var hemlandet för kryddnejlikan
och muskotnöten, två af de dyrbaraste ostindiska
kryddorna, och fick härigenom ett mycket större
värde, än man skulle tilldöma den på grund af
dess utsträckning. Ty de egentliga Molukkerna äro
de två små öarna Tidor och Temate, af hvilka den
förre omfattade 1 1/2, den senare 1 kvadratmil,
samt några sydligare, bland dem Motir, Makkian och
Batjan. De ligga alla väster om Halmahera, helt nära
denna stora ös strand. Sextio till åttio mil längre
mot söder ligga två andra ögrupper Amboinaöarna
och Bandaöarna, hvilka äfven äro rika på kryddor
samt något större (Amboinagruppen, som är störst,
utgör dock blott 17 kv.-mil) och hvilka vanligen
också räknas till Molukkerna. Endast på de egentliga
Molukkerna från Temate i norr till Batjan i söder
växte kryddnejlikan. Däremot voro Bandaöarna
muskotträdets hemland, och dess blommor fylla här
luften med vällukt. På Amboinaöarna inplanterades
kryddnejlikorna redan på 1500-talet.
Från dessa öar förde malajiska sjömän de dyrbara
produkterna till Malakka, hvarifrån de öfver Indien
kommo till västerlandet. Det måste naturligtvis
vara en hufvuduppgift för portugiserna att själfva
framtränga till Kryddöarna och sålunda ur första
hand hämta dessas eftersökta varor. I dec. 1511 hade
D’ABREU afseglat från Malakka mot detta mål, men han
kom ej längre än till Amboina, där han fick en last
kryddor. På återvägen gick ett af fartygen förloradt,
och dess kapten FRANCISCO SERRÃO lyckades då återvända
till Amboina samt kom därifrån till Temate, med
hvars sultan han blef vän. Genom malajiska sjömän
fingo portugiserna i Malakka underrättelse härom och
afsände ett fartyg under ANTONIO DE MIRANDA D’AZEVEDO
att afhämta honom och hans folk. Härigenom kommo
de först fram till Tidor och Temate (1513). Serrão
kvarstannade likväl på Temate, hvarifrån han i
bref till sin landsman FERNÃO DE MAGALHÃES beskref
öarna samt därvid förlade dem så långt åt öster, att
Magalhães fick den uppfattningen, att de lågo på den
spanska sidan af skiljelinjen, en åsikt, som äfven
den spanska regeringen omfattade. Molukkerna blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
