Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klippor fylld kust, hvilken sannolikt var nordsidan
af Kap Discord, på Grönlands sydöstra kust. Han
seglade därpå omkring Grönlands södra udde och mot
norr till Gilberts Sound (Godthaabfjorden) 64°
15’. Här gick han tvärs öfver det sund, som bär
hans namn, och följde sedan västkusten till 66°
40’ uppkallande flera framstickande punkter efter
sina gynnare och vänner. Sålunda hafva vi här på
Cumberlands fjordkust Mount Raleigh, Kap Walsingham,
Exeter Sound. Under resan tillbaka gick han ett
stycke in i Cumberlandviken, ehuru ej tillräckligt
för att afgöra, om det var en vik eller ett sund. Den
26 augusti lämnade han kusten och styrde hemåt samt
ankrade den 30 sept. i Dartmouth.
Davis började omedelbart efter hemkomsten arbeta för,
att en ny expedition skulle utrustas, och han hade
häri en sådan framgång, att han fick fyra fartyg,
till största delen bekostade af köpmännen i hans
hemland Devonshire. Den 7 maj 1586 stack han till
sjös från Dartmouth. Söder om Grönland delade han
sin flotta och sände två fartyg att segla uppför
Grönlands östra kust; själf gick han med de båda
andra in i Davis Sund, där han ankrade i Gilberts
Sound. Här besöktes fartygen af en stor hop eskimåer,
ända till ett hundra kajaker kunde samtidigt ligga
omkring dem. Han hemsände nu det ena af sina fartyg
med en del insjuknade sjömän och styrde med det enda,
han sålunda hade kvar, öfver till västra sidan af
Davis Sund, som han nådde vid 66° 33’ n. br. Härifrån
följdes kusten mot söder under ifrigt letande efter
genomfarten till Stilla hafvet. Han hoppades att
finna den i Cumberlandgolfen, men hindrades af is att
intränga där. Så passerade han öarna utanför Frobisher
viken samt inloppet till Hudsons sund utan att
observera detta, följde vidare Labradors kust till 57°
n. br. hvarefter kursen sattes på England. I början
af okt. anlände han till Devonshire, dit redan förut
den andra afdelningen af hans flottilj återkommit. I
ett bref, som han några dagar senare skref till en
vän i London[1],
förklarar han, att man under gynsamma
isförhållanden kunde komma fram västerut på fyra
ställen (Davissund, Cumberlandviken, Frobisherviken
och Hudsons sund?), och att denna resa kunde ske
utan faror och med stor vinst. Det mötte därför icke
heller några svårigheter att få en ny upptäcktsfärd
till stånd till följande år. Härtill bidrog äfven,
att man fångat en mängd fisk och 500 sälar under den
andra resan, så att någon afkastning alltid på detta
sätt var att påräkna. Tre fartyg utrustades nu, af
hvilka två skulle sysselsätta sig med fiske, medan
Davis på det tredje sökte efter nordvästpassagen.
Det var den 19 maj 1587, som Davis utseglade ur
Dartmouths hamn, och den 14 i följande månad sågs
Grönlands sydvästra kust; vid 64° n. br. ankrade
fartygen mellan en mängd öar. Den 21 juni, då man
lämnade ankarplatsen, skildes de för att taga itu
med sina olika uppgifter. De två största, som skulle
drifva fiske, återvände dock efter sexton dagar
till England, ehuru deras kaptener lofvat att vänta
på Davis’ återkomst. Denne styrde åt norr utefter
Grönländska kusten i alldeles isfritt vatten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
