Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 92.
Alluvialformationen.
Hit höra alla de aflagringar som börjat sedan menniskoslägtets tidehvarf och ännu fortsättas genom hafvets, flodernas, gletschernas och den närvarande växt-och djurverldens verksamhet. Då emellertid vår tids geologiska fenomener redan blifvit i första afdelningen särskildt behandlade och tagna till utgångspunkt vid förklaringen af jordklotets geologiska förändringar i äldre tider, så vilja vi här endast i korthet redogöra för några af de i agronomiskt hänseende mest anmärkningsvärda aflagringar och skola dervid hufvudsakligen fösta oss vid svenska förhållanden. Alluvialformationens lager äro i allmänhet parallelä med hafvets och sjöarnas nutida vattennivå; de äro dels äldre och dels yngre, samt bildningar såväl ur salt som sött vatten.
a) Svämmlera. På lågländta ställen, i djupare dalfåror, utmed åar och i flodmynningar m. m. förekommer denna lera såsom ett föga mäktigt lager. Den har i vått tillstånd ofta en blå färg; eljest är den mörkgrå och i brottytorna rostfärgad af jernoxidhydrat. Till följe af inblandad glimmer får leran vid torkning ett gnistrigt utseende. Svämmleran karakteriseras alltid af en mängd växtlemningar och rottrådar, som den innehåller; deraf mörknar den vid glödgning, afgifver vidbrända gasarter och fortfar en stund att glödga. Denna lera eger föga eller ingen bildbarhet och kan derföre ej användas till fabrikation af tegel. Såsom åkerjord visar den sig förträfflig, om den hvilar på mergel, svartlera eller andra diluvialleror; förekommer den mera enbart, anses den bäst kunna användas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
